Många människor började undra om lite saker som stod i fredagstidningen. Det är lätt att få många olika uppfattningar av tidningstexter. Så jag måste bara förklara hur det är. För det första skriver jag inte ned hur mycket lärare är borta. Egentligen gör jag det bara för en lärare (hehe). För det andra så tror jag inte bara att jorden kan gå under 2012. Som jag förklarat här tidigare finns det i princip en chans att världen går under varje dag som går. Vi vet inte när solen plötsligt kan utlösa häftiga solstormar. Eftersom solen är väldigt inaktiv nu, så kan det ju hända när som helst. Därför är det teoretiskt möjligt att jorden kan gå under 2012. Men som sagt är det inget jag vanligen tänker på. Vad ska jag bry mig liksom? Om vi dör är det säkert rätt åt oss, och om vi inte så är det bara att leva vidare.

Hon här verkar också förstå hur man får folk att bli medvetna om någonting.

                  

Kaotiskt, va? Om ni nu tryckte på länken står det att det går att skapa ett samhälle med förnybara energiåtkomster. Måste ändå bara peka på en felaktighet i artikeln:

Det finns inga energiförsörjningssystem som är helt utan koldioxidutsläpp. Det är rent nonsens. Det krävs alltid koldioxid för att tillverka en vindmölla, vid produktionen, transporter och när man monterar ner sådana. Däremot är vindmöllor mycket miljövänligare än exempelvis kolkraft, kärnkraft och biomassa. Begreppet "koldioxidneutralt" tolkar jag också på ett helt annat vis. Vad är neutralt? Vad är normalt när det gäller utsläpp av koldioxid? Nej just det. Det borde man ju förstå; idag är det ju normalt att spruta ut hur mycket koldioxid som helst.

Nu tycker jag förresten att ni kan läsa lite grand på artikeln.

Det verkar ju riktigt svårt och kanske dyrt, de mål de två forskarna anser att vi borde ha, men det är helt klart värt mödan. Visst är det som kostar pengar alltid roligt att ha? Märkeskläder exempelvis!

Gratis är gott, brukar man ju säga! Men är det verkligen det?

Jag vill ej vara ädel, jag vill ej vara god,
de gode och de ädle de ställa upp sin stod
i skönaste belysning på högsta piedestal
med inskrift om bedrifter i hörnet av sin sal.

Sen stå de och betrakta sin älskliga bild,
hur ädel är ej minen, hur god och blid och mild,
de tänka i sitt hjärta: Si, allt är ganska gott!
- men bakom står Hin onde och hostar så smått.


Gustav Fröding

Åh, vad man kommer ihåg de tiderna. Ibland när man såg en präktig blomma växa för sig själv med sina många vita kronblad, kunde man inte göra något mer än att plocka upp den och börja dra av bladen. Om man stannade vid älskar blev man oerhört ivrig och skulle direkt fråga chans på den man gillade. Så fick man lära sig att den metoden inte fungerade.

Kärlek är mer än vad kärlek egentligen är. Eller nej det är det ju inte. Men i alla fall är det mer än vad man tror. Kärlek handlar inte bara om en förälskelse som leder till giftermål som leder till två förtvivlade människor. För mig handlar den om mig själv, alla djur och den underbara naturen. Man kan också visa kärleken fast man gör slut. Den som visar kärlek då tar det på rätt sätt. Den som inte, får bara börja tänka ut någon rolig text som kan ristas in på gravstenen. I dagens samhälle blir man i stor grad värderad utifrån hur fet plånboken är. Det man ska bli värderad för, är hur mycket kärlek man har och vågar stråla ut. Bibeln säger att man ska älska sin nästa som sig själv. Tål världen så mycket kärlek? Ja den gör faktiskt det. Så ta och ryck upp er och sikta in er på att starta eget; en kärleksaffär! En kärleksaffär där inkomsterna är högre än utgifterna. En affär som aldrig stängs.

Jag skrev någon gång om det årtalet här i bloggen. Nu kommer det igen.

Nu handlar det om filmen 2012 som just släpptes. Jag såg den i dålig kvalité, streamad på internet. http://fairyshare.com/watch-8af6106e0f17af297#. Man får ju inte samma känsla som om den skulle visas på bioduk så klart. Det hackade lite ibland. Men vad gör man om man är desperat? Jo man klickar på den där länken.

                                       

Roland Emmerich, regissören som förut regisserat sci-fi-filmerna Independence Day och The Day After Tomorrow. Han kan verkligen sin sak. Det smäller och brakar och rasar överallt, så gott som hela tiden. Bilar forsar fram medan vägen rasar runt omkring dem i Los Angeles, flygplan navigerar sig fram mellan sönderfallande kasinon i Las Vegas och i Sixtinska kapellet tvingas romarna se Michelangelos takmålning slitas itu av de jordbävningar som följer på de stora förändringar som skett i vår planets kärna. Så skriver DN och jag kan bar insämma. Ibland kan man nog tycka att det är lite för mycket onaturligheter som sker, och att huvudrollerna alltid klarar sig från alla hinder. Ni vet lite som James Bond. Men det gör ju filmen allt roligare så klart.

Huvudskådisen, John Cusack, tycker jag sköter sitt jobb väldigt bra. Det märks att han annars är väldigt komisk på något sätt. Men filmen är ju inte komisk egentligen, mer tragisk. Som kära gamle Chaplin sade; Livet är en tragedi när man ser det i närbild men en komedi på långt håll.

Jag rekommenderar filmen starkt. Filmen ger jag 4 av 5 lårkakor.

Skolan ska inte inrikta sig på konkret information och försöka pränta in detta i eleverna. Skolan skall vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den skall således framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen skall bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet.

På morgonen den 10 november 1938 slog 50 SA-män sönder det judiska barnhemmet i Dinslaken. Alla barnens leksaker slängdes ut på gatan och barnen placerades på kärror. Fyra 15-åriga pojkar tvingades sedan dra kärrorna genom gatorna, som var fulla av åskådare. Deras vandrings slutmål var en plats nära stadens synagoga, som hade satts i brand. Där hade stadens judiska män ställts upp. Snart skulle de skickas till Dachau. Hur barnen skulle klara sig brydde sig ingen om.

Berättelserna om vad som hände runt om i Tyskland natten mellan den 9 och 10 november 1938 är många. Judiska män och kvinnor sköts, kastades ut genom fönster, slogs ihjäl med stenar, höggs ihjäl med knivar. Flera begick också självmord. Modern forskning räknar med att runt 400 judar mördades just den här natten, men att det totala antalet dödsoffer för den så kallade novemberpogromen var närmare 1500. Hur många av de 30 000 judar som sändes till koncentrationsläger under pogromen som sedan dog där är det förstås ingen som med säkerhet kan säga.

Den materiella förstörelsen var också mycket omfattande. Antalet nedbrända eller förstörda synagogor och bönehus var minst 267, ett antal som nämns i ett brev till Göring, och kan vara så högt som över 1400. Dessutom fick 7500 judiskägda affärer sina skyltfönster krossade. Det är glassplittret från dessa skyltfönster, splitter som täckte gatorna, som gett händelsen sitt mest välkända namn, ”Kristallnatten” eller ”Rikskristallnatten”. Men det finns skäl att inte använda det namnet, och istället benämna händelserna för novemberpogromen. Ett skäl är mycket praktiskt. Våldet som drabbade de tyska judarna i november 1938 började redan den 7 november och pågick till den 13 november. Det var inte bara en natts verk. Ett annat skäl är mer ideologiskt. Ursprunget till beteckningen ”Kristallnatten” är oklart. Det skulle kunna vara ett namn som offren hittat på, men det skulle också kunna vara ett cyniskt namn som förövarna skapat. Det finns andra liknande namn, bland annat ”Himmelfahrtsweg” (himlafärdsvägen), en kamouflerad gång mellan avklädningsbarackerna och gaskammarbyggnaden i förintelselägret Treblinka II.

Men även om novemberpogromen inte var den avskilda händelse som kanske framförallt namnet ”Kristallnatten” antyder, så var den en vattendelare, menar Stéphane Bruchfeld, idéhistoriker vid Uppsala universitet, Programmet för studier kring Förintelsen och folkmord. Pogromen signalerade att Tyskland nu var redo att bediva ett krig mot försvarslösa människor och att man inte skydde några medel. Pogromen gjorde också tydligt att staten inte längre skyddade sitt lands offer, utan våldsverkarna.

 Fy för dem som själv skulle handla på detta sätt. Fy också för dem som förnekar förintelsen. Det här är helt hutlöst. Jag säger bara det. Må oss ledas in i en messiansk era. Vi förjänar det om vi accepterar och förlåter.

Och det här var förra månadens hit:

Den här får avsluta alltsammans. Tjoo bre. Va hender jao. Piis bre.

Kolla det här;

http://www.flickr.com/photos/michaelpaukner/4052849920/sizes/o/in/pool-16135094@N00/

Där ser man svininfluensan som en mycket liten del av vilka sjukdomar man egentligen dör av.

Tänk er nu att 5 människor dött av vaccinet och 3 människor av inluensan i Sverige. Rätta mig, men jag tror att det är de vedertagna siffrorna idag.

Dessutom har folk sagt till mig att kemikalierna som påträffas däri får man ändå genom maten. Delvis sant. Bland annat kvicksilver får vi i oss genom maten, ja! Formaldehyd i vissa mängder också. Men det är inte huvudsaken. Huvudsaken är ju att ämnena kommer in i kroppen en "felaktig väg". Kroppen är inte van att ta emot så många olika substanser på en gång. Skvalen, ovalbumin, divätefosfat, natriumklorid (haha det är ju bara koksalt), kvicksilver och så vidare. Man vet inte hur dessa ämnen växelverkar och inte heller hur kroppen reagerar mot dem alla på en gång. Det är det största problemet.

Nog för att det här är ganska ovanligt, men kolla vad vaccinet har gjort med henne.

Denna vecka har jag fått många saker till stånd. Jag har skrivit fysik- och spanskaprov, skrivit lite på en novell som vi skriver på svenskan, övat på engelskaprov, argumenterat om vaccineringen i skolans mailsystem, bloggat och bränt massor med DVD-skivor av filmen. Sedan märkte jag att jag hade för några, så jag for efter skolan och köpte några till. Apropå det, så måste jag berätta vad som hände då;

Öppnade dörren till Enter Store. Det var måttligt med folk där. Hittade en stor, hög bunt med skivor. Gick till kassan och märkte att där fanns en rolig snubbe med sina år bakom sig, som satt på en stol. Han kollade först på mig och jag märkte att han just hade köpt sin första (?) mobil. Han betalade till kassören och utbrast sedan: Ja du, var ska man förvara den här då? Han öppnade jackan och placerade mobilen där med ett tokroligt leende. Det här är dagens affär, va? frågade han efter att han dragit fast jackan. Ja det är väl det, svarade kassören med ett litet roligt leende. Sedan kom en annan kassör som skulle betjäna mig. Jag dunkade den stora högen skivor på disken och mannen verkade rycka till samtidigt som han sa; Är det där en antenn?

När jag brände alla 60 exemplar tänkte jag ständigt på denna lustiga gubbe. Han kommer att prägla mitt liv efter den minnesstunden i en simpel elektronikaffär. Lustigt men sant.

• Advokaten: Var du närvarande när du blev fotograferad?
• Adv: Hon hade alltså tre barn, stämmer det?
  Vittnet: Ja!
  Adv: Hur många av dessa var pojkar?
  Vittnet: Ingen av dem.
  Adv: Var några av dem flickor?
• Adv: Hur avslutades ert äktenskap?
  Vittnet: Genom döden
  Adv: Och vems död var det som avslutade äktenskapet?
• Adv: Doktorn, hur många obduktioner har ni gjort på döda människor?
• Adv: Minns ni vid vilken tidpunkt ni obducerade den döde?
  Doktorn: Obduktionen påbörjades vid klockan 6.
  Adv: Var herr Danielsson död vid denna tidpunkt?
• Adv: Vilken är din födelsedag?
  Klient: Den 7 augusti
  Adv: Vilket år?
• Advokaten: - Doktor, innan ni påbörjade obduktionen, kollade ni om den döde hade någon puls?
  vittnet: Nej.
  Adv: Kollade ni blodtrycket?
  Vittnet: Nej.
  Adv: Kollade ni om den döde andades?
  Vittnet: Nej.
  Adv: Så det kan alltså ha varit så att patienten var vid liv när ni påbörjade obduktionen?
  Vittnet: Nej.
  Adv: Hur kan ni vara så säker, doktorn?
  Vittnet För att patientens hjärna låg i en glasburk på bordet bredvid.
  Adv: Jag förstår, men kan det inte ha funnits en chans att patienten fortfarande var vid liv?
  Vittnet: Jo, det kan tänkas att patienten var vid liv. Och jobbade som advokat.