En studie som omfattar 4 800 personer konstaterade att margariner med tillsatt omega-3 inte på ett märkbart sätt minskade riskerna för hjärtinfarkt eller andra hjärt-kärlsjukdomar. De personer som har haft hjärtinfarkt och får margarin berikat med omega-3 verkar alltså inte ha minskad benägenhet för ny infarktrisk till skillnad från vad producenterna hävdar. Studien genomfördes av holländska forskare.

Detta gäller endast det omega 3 som finns i de förstörda, kemiska margarinerna, ej i de naturliga källorna, där omega 3-fetterna är oerhört annorlunda i sin struktur. Livsmedel som fisk, kött, mejeriprodukter, vegetabiliska oljor och nötter innehåller olika mycket omega-3-fettsyror.

Hippokrates (460 f.Kr. - 370 f.Kr.), läkekonstens fader, sade "låt maten bli din medicin". Han visste säkert inte om vad som skulle ske med maten mer än 2 000 år senare. Då skulle han säkerligen tillsätta ett par ord i satsen och få min rubrik som resultat.

"Nu kommer du att se ut som en hamster", sade tandkirurgen i tisdags.

Det gjorde jag. I alla fall i ansiktet. Det har släppt lite tills idag, vilket gör att jag kan börja visa mig i dagsljus igen.

För närvarande intar jag en massa piller. Penicillin och järntabletter med folsyra; allt för att blodet ska må bra igen. Jag undrar hur mycket blod som egentligen kröp ut ur munnen.

Nu ska jag krypa ut ur mitt rum och äta frukost. Det blir mjuk eller hård men fragmenterad mat ännu för mina tänders skull.

Ätit en massa alfa-alfa-groddar


Dragit ut 2 mjölk- och 2 visdomständer


Målat mitt rum med en konstnärlig rödprickig färg


Blivit skjutsad till en offentlig inrättning med en roligt färgad bil


Fått höra dripp-dropp och tick-tack


Haft användning av en rullstol på riktigt

Tänderna visar mycket på hur en art är eller har varit. Vargens tänder är anpassade för att döda och stycka bytesdjur. De har 42 tänder varav sex skarpa framtänder både i över- och underkäken. Musens tand liknar en mejsel (som man kan karva i trä med) och de växer hela livet för att de slits.

Man kan med dagens teknologier veta hur hög kroppstemperatur en mammut hade (38), man kan ta reda på sjukdomar offer har haft för tusentals år sedan. Man kan tolka fram mycket information bara ur tänderna. Därtill kan konstateras att människans tänder inte är menade för att äta kött så mycket vi gör idag, men det är en annan femma.



Tandmässigt kommer jag inte att kunna äta så mycket imorgon efter en operation (borrr borrr). Operationen som kommer att lamslå mitt psyke, förlama min käke i veckor och svida i tandköttet i ett flertal mardrömmar.

Eller så inte.

När det kommer fram nya förslag om allt möjligt är det meningen att kritik ska hjälpa till för att göra saken till det bättre. Konstruktiv, uppbyggande kritik är det som jag menar. Att man inte bara säger ja eller nej, utan att man säger varför det är ja eller nej och ändringsförslag därtill.

Kritik har felaktigt en negativ klang. Att ta emot kritik kan svida hårt, men jag vill att man i stället ska ta vara på den värdefulla information man fått och göra saken till något bättre. Man kan ändra sig.

Samtdigt måste man planera hur man sätter upp kritiken. Den ska inte komma på ett sådant sätt, att någon känner sig kränkt. Det kan ju vara lätthänt att man får mundiarré. Ytterligare ska man inte bara klanka. För den som enbart letar efter fel hittar inget annat.

Det finns många biverkningar vi inte tänkt på angående svininfluensavaccinet. Här följer ett mentalt sådant citerat av professorn Per Bauhn:

Detta bör kanske noteras som en särskild form av biverkning, inte av vaccinet, men väl av det mentala undantagstillstånd som griper omkring sig så fort ledande skikt inom ett samhälle fått för sig att de står inför ett hot – vare sig det handlar om terrorhot, klimathot, eller pandemihot. Då försvinner inte bara den egna viljan till kritiskt ifrågasättande, utan också respekten för dem som fortfarande envisas med att ifrågasätta.

Det är alltså ledande läkare som straffar andra läkare för att ha kritiserat vaccinet och blundat för alla hemskheter som skett med alla patienter som blivit drabbade av bieffekter.

Nej, kritik är något bra. Se det från den goda sidan, som med livet i helhet. Så lever vi godare.

Så där ja!

Så var den inledande skolveckan avklarad. Inte så farligt, visst? Inte lika farligt som användning av DDT som vi för övrigt pratade om lite grand på biologin idag. Miljöekologi närmare bestämt, en kurs jag valt av rent intresse och inte för att jag alls behövde den. Man ska inte känna en massa måsten i livet, kanske vad jag utsatt mig för på senare tid.

Men jag tycker inte att man ska ha tråkigt å andra sidan. Det är slöseri med tid och energi. Jag är också en arbetsnarkoman som har något sorts behov av att göra något hela tiden. Förutom vissa dagar jag bara måste lägga av med allt för att lösa på tyglarna aningen.

Tygellösning ägnades det åt idag. Jag var nämligen in på Paf Opens whip, nej jag menar VIP-avdelning. Tack till Nordea för det! Det fanns där god vaniljkräm med jordgubbar! Tack till Arkens restaurang för det!

Och så skrev jag ett litet blogginlägg idag. Tack till mig för det!

Så fortsätter livet, på den av vinden ljuvt fläktande allén. Löven prasslar i solens sensommarsken. Träden är lika fundersamma över hösten som de flygande sparvarna. Vid den tidpunkten på året börar rutinerna, då börjar skolan. Så blev detta inledande stycke förstört.

Eller så inte. Det beror på hur man gör saken till. Jag tror att jag börjar göra saker mer effektivt då det finns ett schema att följa. Annars lodar man på lite och gör vad som passar, vilket inte alltid är så bra.

Idag har jag inte lodat minsann. Efter skolan köpte jag studiematerial och var med om Mariehamns bokhandels största kö någonsin (det kändes så i alla fall). Sedan var jag och mamma och handlade på Kantarellen varpå jag hemma började tillreda vegetarisk spaghetti med en supergod vegetarisk spenat- och svampsås. Så klart är merparten av råvarorna ekologiska och närproducerade. Det känns verkligen i smaken!

Så här sitter jag nu och skriver ännu ett kanske meningslöst inlägg som bara dimper ut i cyberrymden. Igen.

Videoredigering har nu pågått i ett antal dagar. Som resultat har vi fått en tidslinje på drygt 35 minuter efter första genomgången. Då räknar vi inte in all tid för för- och eftertexter. I vår projektplan står det att filmen beräknas bli 45 minuter, men jag anser inte att det är någon stor fara om den blir snäppet kortare.

En massa fel upptäcktes vid kritisk anblick av inspelat material. Så mycket fel att det kommer att läcka in i den riktiga filmen. Bland annat en motorbåt som syns i en bild på vattnet vilken i nästa bild har utbytts mot en segelbåt (eftersom vi spelat in olika klipp vid olika tidpunkt). Detta kallas vid finare tal "fel i kontinuiteten". För att få en film att bli bra ska alla sådana fel elimineras för att få ett flyt över filmen. Att få det är enligt min åsikt det svåraste vid redigeringen.

Idag började jag sätta in filmmusik (laglig så klart) i urvalda scener och imorgon samlas ett par musiker för att skapa lite filmmusik IRL! Det blir spännande!

Det var igår det trillade in ett elektroniskt brev i min och ett par andras Facebook-brevlådor. Jag blir alltid lika glad då det står "1" över ikonen så jag kollade i min hetsiga iver. Jag svarade på mejlet.

Ovan spelar jag och Bror Lundberg ryska krigsherrar med den nypiskade slaven Morgan under Bomarsundsdagarna.

Foto: förmodligen Ole Lundberg

Så nu är man på ett tuffande tåg mot teatervärlden. Vi har alltså tänkt att bilda en ny egen teaterförening. Så typiskt av mig att hålla på med en massa saker samtidigt.

Det började regna så rysligt när jag anlände till Bomarsundsmarknaden i eftermiddags. Så orolig var man för att teatern skulle ställas in, så det blev att ringa till vädergurun (samt under inspelningarna rekvisitör, ledande produktionsassistent och därtill styrgruppens ordförande mm) Joel Bergman och fråga när det rysliga vädret skulle dra sig bort. Negativa besked.

Men när vi alla stod där med kläderna på väntandes på molnens lättande dragkraft, började solen skina svagt. Vi gjorde oss snabbt redo.

Engelsk soldat längst till vänster: Emil Boman som för övrigt känner sig som en malplacerad Rambo. Sedan kommer jag i blå fransk mundering och med fisförnäm fransk brytning i något som ser ut som en pösig volangkjol fast utan volanger. Bror Lundberg står i mitten och försöker få soldaterna att förstå att de är picknicksugna svenska turister; Julia Lindström, Jonna Nylund och Morgan B(r)åskman.

Vi kom av oss något men det är ju charmen med teater. Det var nog riktigt kul det där.

Medan jag gratulerat morfar i början av veckan har Simon Jansson och Joel Bergman namngett de flesta filmfiler som ska användas till redigeringen. Det är ett stort jobb som sker rätt så systematiskt, varför det blir tråkigt efter en stund. Vi har ju tryckt på REC ett par hundratal gånger som vi i efterarbetet får sota för.

Så när jag återvänder till vår lilla redigeringsstudio på Kaptensgatan börjar i princip det roliga jobbet; att sätta alla utvalda klipp i ordning, börja trimma dem och börja se ett sammanhang. Inte att glömma all filmmusik som måste planeras noggrannt. Det är nu jag kan rekommendera andra ungdomar att komma med någon dag och redigera. Hör med mig eller mejla info@sx2productions.com!

När man försöker bota något med samma medel som orsakat sjukdom/inneburit stor orsak till sjukdom/dylikt kallas det homeopati. Det innebär alltså att man försöker få kroppen att vänja sig för små mängder av ett ämne först, för att senare skapa en sorts immunitet för ämnet i sig. Det är principer som är populära i speciellt Tyskland och Frankrike men också väldigt kritiserad från olika håll.

Vanlig homeopati är att man späder ut till exempel pollen och ger det till en pollenallergiker (som jag). Homeopatin verkar nämligen väldigt positivt på allergier. Jag tycker också att vacciner är en typ av homeopati som ofta ger ett starkt skydd mot en sjukdom. Däremot finns det stor risk att man får bieffekter några dagar efter vaccinering. Och inte att glömma att den vaccinationsbomb vi utsätts för idag kan skapa sjukdomar som Multipel Skleros, olika typer av Reumatism och en större risk för barn med autism osv.

Man märker att det inte har forskats så mycket inom området. Min åsikt är dock att man följer sitt hjärta och möjligen väntar tills tiden är inne.

Tom på Ålands Radio spelade låten Love me tender åt min morfar Gösta idag i Firarmix. I och med det städade vi det stora huset här på Åva (Brändö) inför barnkalaset. Det var efter att Simon Jansson och Joel Bergman ringde och ställde "filmfrågor" jag insåg att jag inte hittade min externa hårddisk. Jag försökte leta lite grand. Dock ingen svart teknisk apparat med en grå USB-kabel inom synvinkel.

Så gjorde vi lite andra ärenden här på Brändö och vips började gäster knacka på dörren.

Efter ett par lass tårta började mitt sökande igen i lite mer än en timme. Frustrerad. Irriterad. Jag måste ha min hårddisk, där mycket information finns lagrad, till exempel ett par inspelade scener av filmen (säkerhetskopia borde dock finnas).

Nu sitter jag här och trycker min svarta apparat varmt om hjärtat. Den fanns på övrevåningen och kabeln hade trasslat in sig i en taklampas kedja (nermonterad taklampa).

Jag kan imorgon bitti därav åka hem helt nöjd med min korta vistelse i skärgårdskommunen Brändö.

En fågel satt fången i en gyllene bur
i ett vitt slott vid ett djupblått hav.
Smäktande rosor lovade vällust och lycka.
Och fågeln sjöng om en liten by högt uppe i bergen,
där solen är konung och tystnaden drottning
och där karga små blommor i lysande färger
vittna om livet, som trotsar och består.

Edith Södergran