Hjälp mig, de dödar mina vänner
man tror att jag inget känner
men jag kan aldrig vara glad
lider, när mina vänner plågas varje dag

Ingen på jorden jag mött
behöver äta mina vänners kött
det vi kallar djur
har känslor och ångest som du, eller hur?

Jag vill inte att ni ska taga dem av daga
endast för att era smaklökar behaga
och av hejdad och likgiltig vana
mina vänner är så fina, mjuka, snälla, underbara
så snälla, låt dem vara!



//Ilene Stenson från Miljömagasinet

Vad ska jag säga om den här veckan då? Jag vet inte vad som kan vara intressant. Kanske att jag har hållt på med Lusses julfest ganska mycket. Just nu håller jag på att göra en meny till den, ni vet det som kommer upp då man sätter DVD:n in i spelaren. Jag tror bara det är det som är kvar. Sen måste jag ha någon som ser igenom filmen en gång så att det inte har blivit några fel. Vem vill liksom skämma ut sig för hela skolan när man gjort något konstigt klippningsfel?

I helgen tänkte jag vara hos farmor. Då får man vara i lugn och ro. Eller kanske inte...

I alla fall så har skolarbetet gått mycket framåt, jag lär mig varje dag och vegomaten har varit mycket bra i skolan! Vad mer kan man begära? (miljövänligare mat, vacciner som inte är proppade med skit, fred på jorden osv...)

Stornäset är en av de få platser på Åland som allmänheten har all rätt att vistas på. Man blir inte bekymrad över några skyltar som det står ”privat” på, man får plocka rikligt med bär utan att markägare blir vresiga och man får så klart också ströva fritt i den på sommaren ljuvligt grönskande naturen. Många inser inte vad naturen har att ge. Det är naturen vi alla en gång i tiden kommit ifrån. Många av ett antal politiker verkar dock komma från Mars, men det är en annan femma.

Nu på senaste hör man politiker som menar att det borde gå att samsas på Stornäset. Återigen, hur tror man att vi ska kunna samsas på Stornäset när golfklubben vill arrendera all mark på Stornäset och välja ut de lämpligaste markerna? Det värdefulla friluftslivet ska inte samsas på den mark som blir över. Det finns redan två golfbanor på samma område. Vi samsas redan nu.

Utveckling är det ord man också ofta stöter på i dessa sammanhang. Det verkar som om ordet skulle syfta på något bra. Men utvecklingen kan också vara negativ. Det har pratats så mycket om utveckling så man börjar tro att golfbanan är räddningen för Ålands turism. Men turism är så mycket mer än golf. Speciellt på ett område där det redan finns två golfbanor. Det krävs variation för att locka folk. Varför inte också tillgodose de som vill satsa inom rid-, jakt-, fiske-, vandrings-, scouting-, svampplocknings-, och annan friluftsturism? Helt klart skulle det löna sig mycket mer. Ridturismen är ungefär lika hög som golfintresset i Sverige.

Som en fyndig person en gång kommenterade utvecklingen: ” Att bygga en golfbana på Kastelholms kungsgård, som är självstyrelsens kulturellt sett mest unika mark, är ungefär lika vansinnigt som att riva parken med statyn Julius Sundblom för att ge plats åt en korvkiosk. ” Sannerligen är det som bland annat Isabel Kvarnfors hävdar, naturens värde går inte att värdera!

Det har framkommit många olika argument i denna strid. Det glädjer mig att många av oss ålänningar är så nära naturen, att de i tid och otid tar kamp mot de så kallade marsianerna.

Idag är det Förintelsens minnesdag. Vänligen, tillägna er några minuter för att hedra de döda samt oerhört plågade i Förintelsen. De förskräckta dagar, veckor, månader, år ett evigt plågande, gasande och skjutande försegick. Ungefär sex miljoner judar avrättades. Otroligt många kommer aldrig att glömma vad det har varit med om. Det ska vi ha förståelse för.

Det fanns 10 bössor i skolan idag. Tomma bössor skramlar mest. Nicolas' skramlade kanske minst, han hade nämligen fått hela bössan fylld med pengar och han verkar ha "tjuvstartat" redan igår. Han tiggde så snällt, så jag gav en femma åt honom igår. Idag prasslade jag i några sedlar och tömde mitt myntförråd. Tänk om alla skulle gjort så.

Många hade glömt bort att vi i studeranderådet skulle samla pengar till Röda Korset. I viss mån förstår jag dem. Livet är stressigt i lusse och man läser inte mailen så mycket ibland. Men på ett vis så förstår jag inte. Det är dumt att strunta i att läsa mailen, som faktiskt vissa gör. Alltför mycket händer där. Det är också så, att man dagligen hör talas om vad som händer i Haiti. Då borde man kunna koppla till vad som sker i skolan också. Och för det tredje så finns det något som kallas människokärlek och osjälviskhet.

Det tog lite i hjärtat när jag såg folk som hade stora sedlar och en fet plånbok, bara sjänkte några femcentare. Det verkar vara så vårt samhälle är uppbyggt nuförtiden. "De e hemsk", som farmor skulle ha sagt.

Varje dag jag stänger av väckarklockan, öppnar dagens tidningar, åker buss och går på lektion, varje dag tar jag ett nytt steg. Ett ytterligare steg i Fru Fortunas famn. En slumpens och olyckans gudinna; hon symboliserar något som alla genomgår i sitt liv. Ingen undgår.

 

Hon kan sprida glädje och gemenskap, men även tragedi i dess vida bemärkelse. Det mystiska med hennes tillvaro är att hon bor i varenda människa i hela världen. Varje levande organism har henne i sig.

När vi försöker fly ifrån det, hamnar vi bara längre in i det. Vart du än går, är den dig tätt i hälarna, om ens så långt borta. Det finns ingen regelbundenhet.

Det är inte bara slumpen som avgör. Människan är mästare över sitt eget öde om hon bara vill vara det.

Kopplingarna mellan ekonomiska vinstintressen och miljövänlighet sägs nuförtiden vara en mycket viktig fråga i politiska sammanhang. De två faktorerna ska gå hand i hand och bidra till utveckling. Men hur långt kan man lita på det som sägs? Det kanske frågan om golf på Stornäset kan avgöra.

Till att börja med kommer alla bulldozers, traktorer, trädkapare och andra stora maskiner att förstöra en diger kolfälla samtidigt som koldioxid frigörs i generösa mängder. Stenar, mossa, myrstackar, träd och stubbar elimineras för att få en passande slät golfbana. Detta hämmar den biologiska mångfalden för en överskådlig framtid. Avverkningen förorsakar stora utsläpp av näringsämnen då det inte längre finns någon buffert kvar som stoppar urlakningen av markerna. Till och med bönderna skulle man inte tillåta att anlade jordbruk så nära vattnet. Gräs sås över Stornäsets stränder och eftersom sandjordar behöver mer fosfor- och kvävegödsel än lerjordar förs ytterligare utsläpp rakt ut i Lumparn. Golfbanan kommer kontinuerligt gödslas samt besprutas med bekämpningsmedel för att få gräset att växa och få bukt med svampar. Fungicider används som bekämpningsmedel, alltså en typ av pesticider. Pesticider klassas som miljögift - forskare menar att dessa bekämpningsmedel bidrar till att skapa hälsoproblem hos både människor och djur.

Så om allt detta används i åländska sammanhang, varför görs inte miljöinspektioner på våra golfbanor? Är det enbart fiskodlingar och jordbruk som förstör vår vattenmiljö?



Golfen verkar få förkörsrätt och man tycks inte se intresset av att utveckla miljövänligare rid-, kanot-, vandrings-, jakt-, fiske- och/eller annan friluftsturism. Det är ju det som egentligen eftersöks bland turisterna. Inte för att rent ut förkasta golf som intresse och livsglädje och ett sätt att komma närmare naturen, men är det verkligen så smart med golf på just Stornäset?

Fel rubrik! Det finns inga vanliga dagar. Vad är en vanlig dag? Vad är vanligt? Samma som med ordet "mogen", så har jag svårt att acceptera ordet "vanlig" i vissa sammanhang. Jag förstår bara inte hur man kan säga att någon är en vanlig person. Berätta istället något om hans stil. Hur klär han sig och varför? Vad har han för åsikter och hur är han i skolan t.ex! Mycket roligare information liksom.

Nåja, min dag var inte vanlig i alla fall. Om jag får säga det själv var den riktigt tråkig. Länge sen jag tyckt att skolan varit så här tråkig. Men jag tror jag vet varför.

1) Jag är förkyld (trött, snuvig och halsont), orsak tros vara en drattans inspelning på Hagaslätten i söndags.
2) Jag tror att jag åt dålig frukost.
3) Är lite småstressad som vanligt (nu får jag egentligen inte använda ordet vanlig men jag gjorde det visst ändå).

Morgonen började bra tills vi fick reda på att Sara Sjöholm, dottern "Pia" i filmen, var sjuk. Shit! All planering brast. Vi kunde bara spela in två och en halv scen med den andra skådisen Malin Jingstål. Och den största frågan är nu hur vi kommer att få en ersättare så här snabbt. Vi börjar tvivla på hur och när vi ska spela in filmen och om vi ens kommer att hinna. All utrustning är ju här hemma nu, det enda vi behöver är en liten flicka på 5-7 år. Känner ni någon eller någon som känner någon annan som känner någon flicka, så kontakta oss snarast på numret 04573428214.

Annars så har de två och en halv scenerna blivit väldigt bra. Bra ljus, skådespeleri och struktur. Jag är inte missnöjd. Förresten söker vi statister tills imorrn! De som vill ha namnet med i eftertexterna på en succé kontaktar oss på numret ovan! :D

Hej och välkomna till min nyare blogg. Nu har jag uppdaterat designen och på grund av tidsbrist så orkar jag inte fixa till detaljfrågor. Nu får det vara cleant ett litet tag. Headern symboliserar mina tankar som sprättar upp ur medvetandet. Nu borde det också gå att skriva längre inledning och att kolla på min presentation om man trycker på mitt namn till höger ->

Imorgon är det inspelning av Ett livsviktigt möte och så även på söndag. Jag känner mig lite osäker på om vi har planerat allt som behövs, det är väl säkert något man missat sen. Alltid så. Lika störande när man märker det, men vad gör man inte för att känna sig lite mänsklig. "Det är inte framgång som utmärker människan, det är misstagen". Misstag frestar inte dock. De kommer ändå. "Jag kan motstå allt utom frestelser". Det budskapet har vi på vår kylskåpsdörr.

Just hörde jag några gulliga små gossar trampa i hallen i hopp om att fylla godiskassarna. Tänk hur mycket rundare de kommer att bli av kvällen. Själv slutade jag med att tigga för ett par år sedan. Jag skulle säkert tycka att det skulle vara roligt ännu! Barn är man alltid på något sätt.

Många har idag svårt att se sig själva som barnsliga till en del. De verkar gilla att för andra använda ordet "mogen". Jag har lite svårt att förstå det där ordet. Vad är egentligen moget? Betyder det att man beter sig som vuxen? Kan inte vuxna vara barnsliga? Kan inte vuxna göra misstag? Kan inte vuxna vara så trötta att de säger saker som de inte menar?

Så sluta upp med det där ordet. Det skapar bara problem när folk tar illa upp. Istället för att säga "Men vad mogen du är!" så kan man ju kanske säga "Oj, du är lite barnslig trots allt. Gulligt att du vågar visa dina inre känslor!".

Barnslighet är gratis! Och ofta kan det framkalla magkramper (och smärta i käkar om man heter Therese och går i 1B i Lusse). Mina klasskamrater säger att det är som ett corepass bara att vara med mig och beskåda mina barnsligheter. (ett gott skratt förlänger livet) gånger (tid är pengar)=lönsamt

Vissa tycker jag är helt annorlunda i verkliga livet än vad bloggen ger för visioner. Visst är jag det! Man kan inte skrika, snyta sig, snörvla, morra eller mumla på en blogg. Nog för att jag gör det ibland när jag bloggar, men ingen hör ju det. Jag kan ju inte leka Herr Böna (Mr Bean) här på bloggen och framkalla magsmärtor heller! Därför har jag valt att vara lite tråkigare här. Synd!

Späckat schema varje dag! Späcket rinner bara ut ur mungiporna. Lite tråkigt när man inte kan hålla det innanför munnen bara. Tur att jag hade två håltimmar idag! Hann klart med ett par kluriga läxor samt underhålla bruttorna. Tur att jag har mer håltimmar denna period! Det blev såsigt i förra perioden med så några.

Historian är roligare. Matten mer allmännyttig. Spanskan lärorik. Idrotten alltid kulig. Fysiken intressant och religionen filosofisk. Min period alltså!

Förresten tror jag att jag återigen ska byta design på min blogg. Den är lite halvdan. Många datorer och människor stör sig på den har jag märkt. Så inom någon vecka lär ni stöta på lite förändringar.

Fastän skolan just har börjat igen finns det mycket att göra. En av mina sämre sidor är att jag sätter in mig i massor med projekt som tar tid. Livet handlar ju i alla fall om prioriteringar. Som ni kanske förstår är skolan inte en av de störst prioriterade. Det händer mycket inom kärnkraftsfrågorna nu. Miljökonsekvensbeömning för slutförvaret i Sverige ska man skumma lite i om man hinner. I filmens värld händer det också mycket. Olyckligtvis har jag inte redigerat klart julfesten; jag har inte ens gjort en "trailer" till den som jag gjorde förra året.

Oj vad tiden slinker ur händerna, hur ska man effektivisera den samtidigt som man ska vara miljövänlig och tänka på allt annat? Till exempel på att jag har gått och blivit semivegetarian (innebär att jag kan äta kött i specella tillfällen men inte annars). För att ni ska slippa att se ett flertal argument så kan ni gissa själva varför.

När jag kom hem så hade jag ett roligt mail i min epost. Vi har glädjen att meddela att Svenska kulturfonden har beviljat dig/er ett ungdomsstipendium om 500.00 euro. Det var i mitten av december som vi skickade in ansökan och bevisligen så går det bra när jag söker stipendium! Oj, på tal om det! Jag måste snart redovisa vad jag gjorde med de 1000€ som jag använde för inköp av filmkamera. Mer att göra alltså...

Innan jag kommer på vad mer jag ska göra så tänker jag sätta punkt här.

Så har man slutfört första skoldagen detta år. Jag trodde jag skulle vara X3mt trött på morgonen, men det var jag faktiskt inte. Lustigt. Nåeh, jag åkte till skolan och hade religion och utvärderingstimme i bild. Bilden var rolig, speciellt när vi skulle berätta om våra kommunikationsskulpturer. Sedan lunch. Skrattanfall gjorde så att man fick näsblod. Ibland kallar jag mig själv näsblodstypen. Alla undrar varför, men kanske inte nu...

Jaeh, det gick ju över snabbt och så hade man håltimme då man satt framför en dator och kommenterade insändare på Ålandstidningens hemsida. Mina kommentarer får i alla fall inte betyget 1! Efter att man insett att finska utvärderingen snart började, kilade man iväg och tyvärr har jag bestämt mig för att byta ner mig till fortsättningsfinska istället. Tyvärr och tyvärr, man borde ha mer tid för det helt enkelt. Efter mellanmålet blev det början av andra fysikkursen. Jag tror att det kommer bli ganska intressant med Marcin på min vänstra sida.

Veronica och Katrin i mitten.

Kari förstör en trumma.



Lite suddigt, men ni ser vad det står på skylten?



Carina, Walter och Barbro i förgrunden.



Lite roliga plakat!

Har tidningarna slutat skriva om svininfluensan? Nej inte riktigt. Senast idag såg jag den här glada nyheten. Det är ju en av de goda sidorna av vaccinet! Jättebra att man nått resultat i alla fall. Så då borde man kunna ta till sig det här och strunta i att vaccinera sig också här på Åland. Det finns ju inte lika stor lönsamhet om resten av befolkningen ska proppa i sig farliga kemikalier i onödan.

Se vad en svensk forskare sa i Augusti:



I slutet av klippet säger någon att man sparar mer pengar genom att vaccinera istället för alla sjukskrivningskostnader. Inte riktigt enligt vad jag har tänkt ut. Många blev sjuka av vaccinet, vissa allvarligt sjuka, 12 personer rapporterats ha dött av det i Sverige, enligt de siffror jag har tagit del av. Det är ju också hemskt att höra talas om folk som blir förlamade och blir oförmögna att arbeta. Hon här då? Allt det här är dyrt för samhället. Det kostar alltså mycket mer för samhället att vaccinera än inte. Det är vi väl överens om?

Min själ sårades, som man brukar säga, när också mina närmaste vänner tog vaccinet och uppenbarligen trodde att jag bara svamlade. Men jag har sedan insett att det är de som bestämmer. De bestämmer om de vill dö i förtid eller inte. De bestämmer hur mycket de ska lita på mig. Så ska ju vänner egentligen vara. För jag är detsamma mot dem.

Avslutningsvis vill jag tacka alla de som har varit på min sida och stöttat mig i frågan. De som inte tagit vaccinet och de som inte tror att jag bara svamlar. För någon dag sedan mailade Klaus Rahikainen mig och ville ge mig hans nya bok. Jag tar lyckligt emot den med ett leende på läpparna som summerande symboliserar: vi har inte vunnit men vi har kommit långt och försökt. Det är ju tanken som räknas.

Många klagar på att det inte finns så mycket att göra här på kobbarna. Det finns det visst det! Och inte bara lite heller. Man tror att det är någon annan som måste starta och handskas med sysslorna för en, man kan oftast inte göra det själv. Själv har jag massor att göra. Skolan, film, badminton, ideella sysslor såsom politiska frågor. Därtill har jag min blogg! :D

Ungdomsverksamhet är för den delen bra, men man borde kanske mana ungdomarna att bli mer självständiga i fråga om att starta egna sysslor. Visst behövs det också vuxna som ibland kan hjälpa till, men de behövs inte hela tiden. Att sänka rösträtten till de som gått ut grundskolan är också ett led i utvecklingen, som kommer att ge ungdomar mer politiskt intresse och mer saker att göra.

SKUNK gör ett utomordentligt arbete i skärgården. Verksamhetsledaren Mia Hanström ser till att ungdomar får lättare tillgång till att ha fritidsintressen samt att påverka samhällsstrukturen. Som jag skrev i ett tidigare inlägg om glesbygden, behövs det krafter också där. Desto bättre att krafterna kommer "underifrån" och går upp. Alltså de unga som blir arga på de äldre.

Vi lever i ett förlegat system om man tänker efter noga. Vi måste börja ändra på saker och ting.