Idag har föreningen Stornäsets vänner r.f. årsmöte. Vi ska höra lite på Stäni Steinbocks musik och så ska jag visa lite vad jag har filmat under den heta golftiden om man får säga så. Tror nog att styrelsen blir återvald också. Litet roligt happening alltså. Undrar om det är ett roligt happening i näringsavdelningens tycke, hehee...

Imorgon är det ju skola igen och jag ser i min kalender också en massa möten. Inte alls tråkigt, jag gillar ju att träffa folk och få till resultat. Nog för att jag gillar snacka ändå, men bäst är ändå när man får något att hända på denna kobbe.

Möten är viktiga.

Läste tidningen idag. Första uppslaget i Nya Åland förvånade mig. Där stod det att Sten Sture Skaldeman nobbades att föreläsa om LCHF på hälso- och miljömässan på Alandica nästa veckoslut. LCHF är tydligen en miljöförstörande diet enligt Savetheplanet.ax, som består av Magnus Åkerlind och Sophy Elevall.

Idag lever vi i en demokrati där olika åsikter ska få framföras. Olika synpunkter på olika frågor ur olika perspektiv bör understödas i de samhälleliga debatterna. Visst tycker väl Sten Sture att LCHF-metoden är miljösmart, och säkerligen har han adekvata argument för det. Så man kan fråga sig, varför ska det alltid vara vissa argument om är OK i miljödebatten?

Men är LCHF miljöförstörande då? Man förespråkar ju intag av animaliska produkter! Jovisst tror jag att det är det, men fortfarande är det inte rätt att på detta sätt nobba åsikter. Vi vet ju vad som hände med Sverigedemokraterna när man inte tog debatten med dem...

Demokratiförlust brukar man kalla det här.

Det ljusnar vid himmelens fäste,
det bräcker, det dagas till vår,
och fågeln börjar bygga sitt näste,
det spritter i buskar och snår.
Ur bojorna sig löser naturen,
och män’skorna trängta och djuren.

Och bäckarne frigjorda flyga
från bergen i klingande lopp,
och sippan den väna, den blyga,
slår ögat mot himmelen opp.
Fåglarna jubla och sjunga
och frigjorda böljorna gunga.

Så, som det spirar i naturen,
och så, som där dagas till vår,
så också, af trängtan framburen,
en vårvind bland trälarne går.
Väl vintern var lång och förfärlig,
men nu lyser vårsolen härlig.

Och fanorna vaja så röda
i solens förgyllande glöd,
förbrödringens känslor de löda
en kedja mot träldom och nöd.
Frihetens vårvindar susa

Och tågen sig ringla så långa,
längs fälten mot skogarnes bryn.
Se, mödornas härskaror gånga
att svärja sin ed under skyn!
De svärja att ingen skall svika,
att ingen ur kampen skall vika.

Så växer bland fåglarnes nästen
en okuflig frihetens makt,
att nedstörta klassväldets fästen
och bilda kring rättvisan vakt.
Mot våren vi jublande tåga
från vinterns och träldomens plåga.


Karl Johan Gabrielsson.
Född 1861, död 1901.
Svensk  journalist.

Vintern är härlig var man än går.

Sportlovet är till för att man ska kunna slappna av, va? Vår familj och jag gör det genom att vara utomhus och röra på oss. Och hälsa på släkt så klart.

Igår var vi som sagt ute på en spännande isfärd till mormor och morfar i Brändö. En liten kort filmsnutt kommer ni att kunna se senare :) Och nej, det är inte alls farligt att färdas på isen!

När jag startade min blogg för mer än två år sen skrev jag bara skitsaker. Nu vet jag lite mer hur och vad jag ska skriva, har hur mycket inspiration som helst! Livet skenar och det finns faktiskt hur mycket som helst man kan göra på Åland, det lilla öriket mellan Sverige och Finland. Inte alls som vissa ungdomar vill uttrycka sig: "Åland suger". Men gissa varför Åland suger då? Jo, för de som säger det tar inte själva initiativ och gör något som de verkligen gillar. Man kan inte få allt framplacerat på ett smörgåsbord liksom...

Samtidigt har mina läsare blivit allt fler. De senaste veckorna har jag haft flera hundra unika besökare :) Jag tror det kan bero på att jag har börjat variera mig lite i mitt skrivande. Men vad vill ni att jag ska skriva mer om?

Förut har folk sagt att jag ska skriva lite om mig själv, så nu får jag väl göra det:

Under sportlovet ska jag försöka släppa vardagen ett tag. Och denna gång på riktigt, förut när jag försökt "ta ledigt" så blev det ännu mer jobb. Familjen ska till Brändö över isen, till släkt i Kungsängen i Stockholm och sen i slutet av sportlovet "bär de åå" till farmor i Sund. Mellan varven ska jag syssla lite med film, så klart.

Hoppas mitt 380:e inlägg uppskattas som (tydligen) många av mina andra. :)

Idag var det den traditionella kladdkaronkan i vår skola. Årets tema var flygplats. Där fanns allt från knarkhundar till terrorister och klassrummen var indelade i land. Varje klass var någon typ av turister, min klass var från Hawaii.

Man kunde:

• gräva i rå fisk med ögonbindel.
• få lukten av bajssprej resten av dagen.
• få håret färgat partiellt.
• dricka fiskleverolja med kaviar.
• strippa.
• vara i Indien och rida på elefant.
• äta starka kryddor.
• inta rått ägg.
• få vistas i en straffkammare.

Traditionellt är också att tvåorna uppför ett teaterstycke under treornas karonkafirande där man parodiserar treorna. Jag är med och spelar. Ikväll har vi första och enda uppträdande. Jättekul! :)

Släng inte grädden när den börjar bli sur – frys in den.

Frys in bröd som riskerar att bli över.

Köp mat med god kvalitet. Låt den vara dyrare ibland.

Handla gärna produkter du vet att tillverkats omsorgsfullt.

Undvik spontaninköp: Följ inköpslistan.

Skippa dyr lyxmüsli. (Gör din egen)

Gå förbi godishyllan i butiken.

Försök ägna tid åt matlagandet så det blir gott.

Stormkoka gårdagens pasta i en halv minut så är den som nykokt.

 

Starta soppkök. De flesta rester kan lätt göras soppa av.

 

Peta ihop en pytt av resterna.

 

Stek riset som blev över i olivolja med hackad lök.

Rensa i ditt skafferi, där finns nog mycket smått och gott.

Samla på lufttäta burkar att spara maten i så håller den sig längre.

Ugnsbaka äpplen som börjar bli mjuka.

Gratinera mera. Lägg resterna i en värmetålig form. På med lite ost och skjuts in i ugnen. Middagen fixad.

Lär barnen att inte ta för stora portioner som de inte äter upp.

 

Ge bort mat till släkt i stället för att slänga den.

Sluta ta för mycket mat i solbespisningarna!!

Jag såg ett par människor stå utanför Sitkoff-gallerian i stan förra veckan. De delade ut kramar för allmänheten. Man undrade vad för personlig vinning de hade på det. Hur mycket pengar stod på spel? Vad fick de utav det?

Så vetenskaplig jag nu är så har jag hittat en studie om kramar! Studier visar att de som kramar någon regelbundet har

• sänkt hjärtfrekvens
• lägre blodtryck
• ökad nervaktivitet
• en mer positiv inställning till livet
• enkla kramar och beröring är de viktigaste faktorerna för en långvarig relation.

Det vill säga, man behöver inte sluta kramas bara för att alla hjärtans dag var i måndags.

Så här skrev de ledande affärsmännen på Åland om jordförvärvsrätt:

Vi anser att det är entydigt positivt om Åland kan utnyttja sina naturresurser för att locka till sig resurspersoner och nya företag. Vår starka rekommendation är att LR genom rekommendationer och direktiv tillser att tillräckliga attraktiva områden vid envar tidpunkt finns planerade, för att säkerställa goda möjligheter att hitta attraktiva boplatser, oavsett de jordförvärvsbestämmelser som gäller.

Låter det inte rimligt?

• Vi har gamla och stränga jordförvärvsregler.
• Vi har en skärgård som håller på att dö ut.

För att verka i hållbar utveckling ska skärgården få leva. Den ska vara attraktiv och där ska finnas jobb. Skärgårdsmarkerna är dyrbara och man kan pumpa in mycket pengar och aktiva, företagsamma människor till skärgården genom att avdramatisera jordförvärvsreglerna.

Mitt konkreta förslag är att ge skärgården ett undantag i jordförvärvsrätten. Man kan göra så att kommunerna bestämmer vad som får säljas och köpas, även strandtomter. Skärgården kommer att överexploateras? Det tror jag inte. Men, har vi några bättre förslag? Med dagens lagstiftning verkar det "barka" för skärgården. Och det är inte hållbar utveckling.

När jag var liten besökte vi med dagis Långbergsöda stenåldersboplats. Jag tyckte det var häftigt, en plats där barn, vuxna, turister och andra kunde uppleva en liten del av vår historia. Tyvärr hade vi inte tid att åka sälskinnskanot, men vi fick se någon typ av halmhyddor, hur man använde spjut och hur man lagade mat...

Fotograf okänd.

När jag tänker på det i efterhand så är det ju faktiskt ett fantastiskt upplägg man hade då. Speciellt för barnfamiljer. Man hade kunnat utveckla hur mycket som helst på det området. Det skulle blivit turism kan jag säga!

Så klart bestämdes det senare att stället skulle nedmonteras för att man skulle spara. Typiskt alltså...

Det var det jag först kommer att tänka på då det rör sig om problemet vid "ödet med långa berg"; Långbergsöda.

Kortfilmer kan vara riktigt bra ibland. Den här tycker jag är bra filmad och skådespelet känns naturligt. Det jag kanske skulle ändrat på är manuset, men jag är ju ingen manusexpert. Ägna er gärna ynka 10 minuter åt den.




Roligt att se hur fåglarna symboliserar något ur pojkens tankar samtidigt som tåget också vill säga något. Poetiskt och fyra av fem hela lårkakor av mig! Vad ger ni?

Tänk vad livet kan förbättras bara på en dag. Den första februari började en ny busstur gå från stan till Sviby och Jomala kyrka.

Förut var jag tvungen att stiga av på busshållplatsen 300 meter från där jag bor. Idag fick jag stiga av hela 200 meter från boningen, tänk er 100 meter snabbare hem!!

Tack kära Viking Line buss. Ni har förgyllt min dag.

Jag kommer ihåg en liten kille i lågstadiet. Han umgicks bara med tuffa killar, trodde han. Han var busig men på timmarna behärskad och gjorde vad han skulle. Spelade inte sitt rätta jag innan jag var hemma hos honom.

Älskar, älskar inte, älskar, hatar inte. Den dåtida vita prästkragen hade inga blomblad kvar.

Han hade rosa lappar i skolväskan. Besvarade dem inte förrän flickorna stod på rad och turvis frågade samma fråga. Chansen var inte stor.

Lyckan kommer lyckan går, kunde tjejerna tänka. Men för en flicka blev det vyssan lull. Men föräldrarna störde. Så den lilla killen fick satsa på giftermål, ja ni vet när när man får behålla sin tjej och inte behöver lämna tillbaka henne till hennes föräldrar. Eller njää, tänker gossen. "Det får väl bli efter lågstadiet." Tjejen gråter.

Kärlek är inte ens lätt i unga år. Men kul att leka med, eller hur?

Ingen vet varför det händer, men jag har hört att det har något att göra med hur du luktar... Det är därför som parfymer och deodoranter är så populära.
(Mae, 9 år)