All kärnkraft i Tyskland ska avvecklas till 2022. Som vi har väntat.

Detta är ett viktigt beslut som kommer att

• bevisa att även en av de större industriländerna inte behöver kärnkraft som energikälla i framtiden.
• ge Tyskland fler arbeten i grön teknik. Sanningen är ju att grön teknik faktiskt genererar mer jobb än den smutsiga källan kärnkraft.
• stimulera den tyska ekonomin.
• sätta fart på innovationer beträffande förnyelsebar energi.
• revolutionera energitänket; effektiviteten, sparandet och tekniken.
• vara en viktig milstolpe i de tyska historieböckerna.

Jag är upprymd.

Redan i skolan fick man lära sej att stressa; man måste få bra i alla prov; man bör för statusens skull skaffa flickkvän snabbt; gärna börja dricka tidigt. På familjefronten brukar det ofta finnas många stressmoment.

Jag förstår inte, varför har alla så bråttom? Vart är det alla skyndar? Är det pengarna man vill komma åt? Är det tävlingen mellan alla samhällsmedborgare som driver maskineriet? Vem som får mest pengar och vem som av förekommen anledning får nöja sig med det lilla...

Att ha bråttom och att vara stressad är inget långsiktigt hållbart, det vet vi. Men ändå fortsätter många att vara det. För att man tror att man någon gång kommer att ha det bra om man gjort det. Det som glöms är att leva i nuet.

Jag som har så många järn i elden har också lärt mig tagga ner, vara med kompisar, chilla, ha goda sovvanor och helt enkelt njuta av livet. Jag förstår inte till vad mänskligheten har bråttom. Vi har det redan för bra.

I helgen såg 4 åländska gubbar till att göra gott. De samlade in det vi på Åland skulle kunna kalla skrot/det som ligger på vinden och dammar, och åkte till Lettland med det. Nej, det var ingen avfallsplats. Det var en resa med syfte att göra gott.

Här är några nu gladare barn.

Foto: Ole Lundberg

 

Man hade också samlat in pengar för att en handikappad skulle kunna leva ett värdigt liv. Här står ordförande för Ålands invalider Guy Linde med den glada människan.

Foto: Ole Lundberg

Idag tror vi att vi är goda om vi skänker lite småslantar till en välgörenhetsorganisation. Men jag tror det ger mycket mer (och också säkrare) om man själv förverkligar den förändring man vill se. Det värmer att se sådana som bryr sig om andra människor.

Godhet är den investering som aldrig slår fel.

Sitter på andra våningen på Lusse
Har just skrivit matteprov
Det gick bra
Imorgon spanskaprov
Jag är positiv

Kurrrr
Vill ha mat
ska gå till matsalen
men
bara ett blogginlägg till
sådärja

Simon glad

Igår var en bra dag. En billast begav sig till stugan. Lillebrorsan Hannes hade en kompis med men den större lillebrorsan Isac var på stafettkarneval i stället.

Jag solade, arbetade i trädgården, pluggade lite biologi mellan varven, läste lite och lagade mycket god mat (till skillnad från onsdagens katastrof). Okej, mamma hjälpte lite, fast jag skulle klarat det ändå ju! Rostad ratatouillecanneloni, var så goda:

 

Tur att jorden inte gick under så jag fick smaka på dessa utsökta vegetariska rullar.

Maximilian Kolbe gömde judar. Då blev han internerad i nazisternas Auschwitz 1941. Under sommaren hade en fånge lyckats fly, och kommendanten beordrade då att tio andra skulle dö som straff. En av de tio utvalda skrek och grät, för hur skall det gå för hans familj? En man vid namn Kolbe erbjöd sig då att ta hans plats.

Efter två veckor var bara Kolbe och tre medfångar kvar i livet i sina celler; de dödades då med en giftinjektion.

Franciszek Gajowniczek, han som räddades, var en av de få som överlevde Auschwitz. Han kom att sprida information om Kolbes offer och verksamhet i lägret. 

Maximilian Kolbe helgonförklarades av påven Johannes Paulus II 1982. Franciszek Gajowniczek var närvarande.

All eloge till det makalösa ishockey-Finland, men måste man dricka så mycket alkohol för att fira? Ja det tycks tydligen vara den hutlösa kulturen här i Finland.

Jag undrar verkligen hur mycket som intogs före laget stod på scenen i Helsingfors framför hundratusentals glada och stolta finländare. Sludder och vinglande ben i TV-intervjuer tycker jag är lite oroväckande.

Jag tycker att toppidrottare har ett visst ansvar. De ska komma ihåg att de är förebilder för speciellt barn och unga. Får de ett felaktigt intryck av ett sådant här beteende; att idrott och alkohol hör ihop; så banar det inte iväg för goda framtidsutsikter kan jag säga.

Så som bröllopets drottning i England ter det här sig likadant. Handlingarna är normerande, och normen som man alltid ska upprepa att visa upp ger en skadlig bild till framtida generationer. Vi får aldrig ett slut på vad som under långvarigt bruk förvanskar oss själva och vår omgivning - den förvrängda alkoholkonsumtionen.

Fira med serpentiner i stället. Det mår man bättre av dagen efter i alla fall, haha...

Får jag lov att använda ordet anskrämligt?

Igår var jag på ett jättegivande seminarium på Lagtingshuset. Uppemot 40 personer var samlade för att diskutera hur ungdomar skulle få ökat inflytande i samhällsfrågorna. Med hjälp av metoden "backcasting" diskuterade vi ungdomsråd och ungdomsparlament i olika grupper, som en sort av workshop. I slutet diskuterade vi alla tillsammans vad grupperna kommit fram till. Jag satt med i "framtidspanelen" som vi kallade det.

Den första arbetsgruppen föreslog att ungdområdet skulle tillsättas genom att man valde in 2 personer från varje politisk ungdomsgrupp samt 2 politiskt obundna, det vill säga 14 platser. Förslaget blev nedsågat, jag gillade inte idén heller. Vissa ungdomsgrupper kan vara väldigt små och varför ska de få lika många platser som de större? Hur väljs de politiskt obundna? Andra föreslog att man röstade i alla skolor. Men jag höll med Axel Jonssons förslag om att rådet tillsätts vid ungdomsparlamentet. De som är engagerade ska få välja, anser jag.

Jag arbetade i gruppen som skulle ta fram vilka frågor som behandlas och hur frågorna väcks. Frågorna skulle röra allt från övergripande åländska ärenden till kommunala frågor (som t.ex. skolfrågor). Frågorna kan väckas av elev- och studeranderåd, ungdomsarbetare- och föreningar och på Facebook. Märker man att ett FB-initiativ får stort stöd så tar man upp frågan till diskussion. Ungdomsrådet ska också vara en remissinstans i beslutsfattandet.

Ungdomsparlamentsgrupperna kom fram till ganska mycket. Det skulle se ut som ett lagtingssammanträde med utskottsarbete och allt. Men debatten här rörde hur frågorna (motionerna) skulle väckas. Min åsikt var att inte vem som helst skulle sitta hemma och "klaga" genom att skriva något okonstruktivt och därmed inte komma med på ungdomsparlamentet. Som Jan-Ole Lönnblad från Landskapsregeringen berättade om förra parlament: först hade man haft svårt att få med ungdomar men när parlamentet sedan ägde rum så slutade man efter 2 på natten.

På senare århundraden har en allvarlig sjukdom allt mer brytit ut. Det är viruset som drabbar politiker. Detta virus kan inte botas av antibiotika.

All formell makt utgår från folket, heter det. Fast så är det ju förstås inte i praktiken. Jag undrar så klart först om ungdomar innefattas i det? När folket allt mer blir politiskt ointresserat (tyvärr är det en sådan trend) så väljer de att inte rösta eller att rösta på samma som förut. Det är farligt. Vi ser en hög medelålder i lagtinget. Det är inte alls bra, speciellt inte för de yngre i samhället.

Det har skapats yrkespolitiker som satsar allt för att behålla sitt "yrke". Det är också farligt. Jag tror inte sådana arbetar lika engagerat om de ser det som ett arbete man sysslar med för att ha en fast inkomst. Sanningen är att man idag ser en del i lagtinget som knappt pratar och arbetar för folkets skull.

Det handlar alltså om egoism; hur man driver igenom egenintressen.

Det är dags att bryta maktstrukturen. Det är dags att göra sig av med alla smittade.

Fira er mänsklighet. Fira er galenskap. Fira era brister.

Jag vill inte vara något annat än det jag är och det är en vanlig eller speciell människa. Jag älskar att vara människa. Det innebär att glömma, ibland gå in i väggar, gå in i fel klassrum i skolan, missa något möte eller att skriva något taskigt på bloggen.

Ojdå, tänker jag. Men det är fantastiskt att leva för det.

Ta vara på tiden! Glöm problemen! Sikta in er på att leva! Fira!

Min svenskauppsats:

I Aftonbladet kunde man hösten 2010 läsa Bert Karlssons insändare där han anklagar dagens ungdom för att vara lat och bortskämd. Hans text har upprört många, men vid närmare eftertanke kanske det finns något i det. Och om så är fallet, vad ger det för följdverkningar i framtiden?

Att vara bortskämd är att få det man önskar utan att knappt lyfta ett finger. Det är att få allt fint uppdukat och serverat. Men äta får man göra själv; det roligaste. Och det finns ingenting som kallas diskning. Att vara bortskämd är farligt, inte bara för en själv och sin kommande familj, utan också för samhället i stort. Hur ska man bli en ansvarsfull och aktiv medborgare om man inte förmår vara självständig i de dagliga sysslorna? Hur ska man kunna sköta sina barn om man inte kan ta ansvar? Man måste frångå bekvämligheten och lyxet; komma ifrån bortskämdheten, en tillvar som de facto bara varar en kort stund.

Det nordiska välfärdssamhället når allt fler idag. Ett långvarigt ekonomiskt och socialt välstånd har genomsyrat politiken. Socialdemokrater har gått i bräschen för att skapa förutsättningar och möjligheter för detta. Men man glömmer avigsidan. Vi börjar sakta se en trend bland dagens ungdomar och barn. Det handlar om allt från det politiska engagemanget till hemsysslorna och inte minst fritidsaktiviteterna. Makthavarnas smörgåsbord är fullt njutningsbart för stunden.

Vi alla vet att vi kan tysta ett skrikande barn med en glasstrut. Vi vet att man kan göra dottern glad genom att köpa en söt Barbiedocka. Vi kan se att vårt samhälle har blivit allt mer materialistiskt. Kanske den så vanliga, oftast dagliga stressen slår på och gör att man får mindre tid med sina barn varför man inhandlar något i utbyte. Kanske är det de utbredda familjeproblemen som medför att föräldrarna tävlar om att vara bäst genom allehanda gåvor. Detta ses tydligt bland skilda par av uppenbar anledning. Men främst kan vi i detta avseende peka på vår strävan efter ekonomisk tillväxt. Vi uppmanas att konsumera extra mycket i hopp om evig lycka för oss och våra nära och kära, med pengar som många av oss inte ens har.

Människan är girig till sin natur. Man vill ha mer och mer hela tiden. Det tål att upprepas att vi inte inser hur bra vi egentligen har det. För bra. De flesta i min generation har det inlärt, att vara bortskämd. Eftersom det är så verkligheten ser ut och enligt dem också bör se ut, så kommer de nya generationerna också att uppfatta det så. Vi hamnar i en evig, ond spiral av likartat tänkande och uppfostrande. Om inte någon säger ifrån.

Det är enkelt att klaga och bekymra sig över saker man tycker är fel. Saken är den att man ofta vinner understöd bland sina vänner. Dessvärre är det endast ett fåtal som verkligen agerar för att förändra något. Ett starkt politiskt ointresse kan man se bland ungdomar av den enkla anledningen att man i sin uppfostring fått lära sig att man verkligen får något önskvärt om man klagar och tjatar sig till det. Att själv försöka arbeta för att få samma sak är nästan ur världen på grund av bortskämdhetens bekvämlighet. Detta är ett påfallande stort problem. Först och främst skapar det en viss typ av egoism, där ens egenintressen sätts i fokus på grund av att man alltid vill uppnå denna bekvämlighet i livet som man haft sedan barnsben, alltså en ren psykologisk effekt. För det andra kommer man i politiken i stort att mista de ungdomliga synsätten och idéerna, vilket givetvis medför att ungdomarna tjatar ännu mer när de inte fått som de velat.

Bortskämdhet har vi alla utsatts för, mer eller mindre. Det gäller bara att inse när man går över nränsen och skapar framtida problem. Det måste bli ett slut på serveringen av smörgåsbordet, Bert Karlsson hade rätt. I det långa loppet gynnar det ingen att ha välstånd i överflöd.

På senare århundraden har en allvarlig sjukdom allt mer brytit ut. Det är viruset som drabbar politiker. Detta virus kan inte botas av antibiotika.

All formell makt utgår från folket, heter det. Fast så är det ju förstås inte i praktiken. Jag undrar så klart först om ungdomar innefattas i det? När folket allt mer blir politiskt ointresserat (tyvärr är det en sådan trend) så väljer de att inte rösta eller att rösta på samma som förut. Det är farligt. Vi ser en hög medelålder i lagtinget. Det är inte alls bra, speciellt inte för de yngre i samhället.

Det har skapats yrkespolitiker som satsar allt för att behålla sitt "yrke". Det är också farligt. Jag tror inte sådana arbetar lika engagerat om de ser det som ett arbete man sysslar med för att ha en fast inkomst. Sanningen är att man idag ser en del i lagtinget som knappt pratar och arbetar för folkets skull.

Det handlar alltså om egoism; hur man driver igenom egenintressen.

Det är dags att bryta maktstrukturen. Det är dags att göra sig av med alla smittade.

Mathias begick självmord 2004. Detta har ett par ålänningar skrivit till sin käre vän i himlen.

"Idag är det 6 år sedan den värsta dagen i vårt liv. Hur kunde detta hända???1! Jag är tvungen att gå igenom allt jobbigt och tungt. Andra dagar under året vågar jag inte tänka på det utan försöker tränga bort tankarna. Men idag är jag tvungen till det, och dagen blir som ett chock igen. Måste vara för mig själv med tankarna, klarar inte av umgänge med andra mäniskor nästan alls. Och så kommer det att bli alltid den 24 juli för mig."

"Grattis på födelsedagen älskade Matti! Idag fyller du 24 år... Återigen en dag av saknad och längtan, och tankar och funderingar. En dag av sorg över att du inte fick leva längre. Men samtidigt glädje och tacksamhet. Vi fick bli föräldrar till världens finaste kille. Den dagen för 24 år sedan var den lyckligaste dagen. Du fattas oss Matti!
med kärlek mamma"

"Kommer du förresten ihåg när du var i Helsingfors på Michael Jacksons konsert tillsammans med Minna när du var 13 år? Va mallig du var, vilken upplevelse! Nu har även Michael Jackson flyttat över dit till änglarnas stad. Kanske du har träffat honom där..."

"När jag nån gång kör eller promenerar igenom min barndomsgata, och ser ditt hem, så tänker jag alltid på Dig, hur vi alla lekte i den skogsdunge som då fanns där! Hur livfull du var och att du alltid hade något skoj på gång! Nu finns varken Du eller skogsdungen kvar vid gatan, o det får en att tänka på att man verkligen skall uppskatta det liv man har och att livet är skört."

De flesta människor har någon gång i livet haft självmordstankar. Man vill få slut på de inre lidanden man har. Men självmord är aldrig en bra utväg. Det skadar familjen och samhället i stort mer än vad man tror.

Många böcker, skådespel och filmer vill skildra självmord som en utväg då det inte finns något att hoppas på längre. Bara romanen "Den unge Werthers lidanden" sägs ha vållat en europeisk självmordsvåg i slutet av 1700-talet. Det är hemskt hur författaren Goethe kan mana folk till denna absurda företeelse. Vi måste se till att alla dessa kulturarbetare som ägnar tid åt att skildra hat, självmord, ständig brutal misshandel och annat vulgärt tonar ned sig. Det påverkar alla på ett sätt som förstör oss inifrån.

Sökmotoroptimering är konsten att synas högt uppe på Googles träfflistor. Väldigt förenklat hamnar en sida högre upp ju fler som länkar till en sida på den aktuella frasen. Jag är härmed med i kampanjen för att försöka få så många som möjligt att länka till hjälpsidor om självmord så att dessa hamnar så högt upp som möjligt.

Jag hoppas ni läsare också kan föra kampanjen mot självmord, så som t.ex. Jannik.

www.sjalvmordsguide.se

(Och nej, jag menar inte politiskt självmord denna gång.)

Ett turkiskt ordspråk lyder: "Drömmen ger oss det vi önskar i vaket tillstånd."

Poetiskt och djupt, va? Likadant är ett 7-sidigt manus jag läst. "Mitt livs dröm" heter den och handlar i stort sett om att leva ut sina drömmar och att våga vara speciell.

Bild från fotoakuten.

 

Berättelsen ska bli filmatiserad den 13-22 juli. Filmen kommer att heta "Att flyga utan vingar". Det är som en sorts uppföljning av vad Sx2 Productions gjort förut. Men nu siktar vi in oss på att filmen också mer blir "filmatisk välmående". Det sker främst genom att ge inspelningarna längre tid. Vid inspelningarna av "Fåglarna tittar på oss" blev det ganska så stressigt och det var bara under en vecka. Och då var filmens längd 40 minuter. Nu är den film vi tänker göra under 10.

 

Jag pratar om "vi", fast egentligen är det Simon Jansson och Joel Bergman som gjort i princip allt; de är producenter. Manuset har utarbetats med Yrla Hanström, som också deltog i rollbesättningen tillsammans med killarna hittills. Jag och Henrik Henriksson har också små fingrar med i spelet. Men aktivast är vi ju alla under inspelningarna. Vill ni vara med så är det bara att kontakta någon av oss.

 

Jag ser fram emot att delta i sommarens projekt jämte alla mina andra somriga bestyr jag snart kommer att avslöja här på bloggen ;)