Förra veckan skrev jag det här med någorlunda lättsamhet. Nu är det annorlunda.

Idag spelade jag två stycken på en pianomatiné på musikinstitutet. Första var en enkel Schuman-melodi som gick rätt så bra. Den andra var Tjajkovskijs "I kyrkan".

Så började jag spela det andra stycket. Känner att något vagt i högra näsborren börjar rinna. Det börjar rinna blod. Jag kunde bara inte fortsätta. Jag avbryter mitt spelande, ursäktar mig inför publiken och går och tar en servett för att stoppa blödningen. Efter ett tag spelar jag om stycket igen. Jag känner förvåningen i luften och jag har aldrig spelat det stycket bättre än då.

Så jag börjar nu verkligen fundera: Är det verkligen bara sammanträffanden att jag två gånger på samma stycke, på samma ställe blöder näsblod och att stycket heter "I kyrkan"? Är det verkligen bara det vi kallar "slump"; att jag på grund av min lätta nervositet fick blodet att cirkulera så kraftigt att ett blodkärl återigen sprack i min näsa exakt då det gjorde det med min pianolärare också? Den här gången tror jag nog faktiskt inte det.