• att Landskapsregeringen bör ta initiativ till en bred politisk debatt om var Åland befinner sig i resursanvändingen och vad vi gemensamt kan göra för att minska den.

• allmänningen Stornäset utvecklas till ett fritids- och strövområde. Natur till alla hellre än golf för några!
  

• Landskapsregeringen bör utarbeta en vision om en giftfri miljö.

Jag föddes den 5 september 1993 på Ålands centralsjukhus. Jag växte upp i Mariehamn, men mycket tid har jag spenderat hos min mormor och morfar i Brändö och farmor i Sund. Efter ett tag flyttade familjen till Ingby, Jomala, var vi bor ännu idag.

Jag var en riktigt busig kille, men framför allt otroligt nyfiken på saker och ting. Jag började engageras i miljöfrågorna väldigt tidigt, och allt eftersom kom jag i kontakt med flera likasinnade. Mitt första politiska engagemang kom i och med kärnkraftsfrågan. Jag blev med i den nystartade ”Aktionsgruppen för ett atomkraftsfritt Åland” och efter det började jag engagera mig också i andra organisationer som på löpande band.

Jag är idag väldigt föreningsaktiv. Jag har tendens att ingå i allt för många styrelser i stället för att bara vara medlem. Ålands natur och miljö, Stornäsets vänner, Filmklubben Chaplin och Obunden samling har jag halkat in i så att säga. Men det har gett mig otroligt mycket och jag ångrar det inte ett dugg. Det är ett sätt att känna sig behövd, då man tillsammans med andra kämpar för en viss fråga man tycker är viktig. Livet fylls av mening.

Film har länge varit ett brinnande intresse. Jag har tillsammans med mina vänner gjort många filmer och har en egen semiproffskamera jag ofta använder för olika minnesvärda händelser i livet. Jag tror att film är ett ypperligt sätt att sprida sina tankar och funderingar på. Ingen film utan musik! Jag spelar piano vid Ålands musikinstitut och har därför en speciell förkärlek till klassisk musik men lyssnar givetvis också på dagens radiohitar. Musiken ger mig mycket.

Jag har studerat vid Ålands lyceum sedan 2009 och studerar där alltså tredje året i höst. Jag är ordförande för studeranderådet men sitter också med i hållbarhetsgruppen. På lycéet har jag lärt mig otroligt mycket, det har givit mig en bra grund för framtida studier inom troligen juridik. Men innan dess ska jag bli lagtingsledamot. Med detta ansöker jag om att bli anställd.

• undanröja de krångliga hanelshindren som försvårar det för åländska företag att ingå affärssamarbeten med företag i Sverige.
  
  
• kunna konkurrensutsätta fler tjänster inom den offentliga sektorn för att kunna spara mer pengar. Jag är övertygad om att företag kan ha kompetensen att driva något bättre och billigare än vad samhället kan, men det måste givetvis ske under reglerade former.
  
  
• i större grad understöda IT-baserade tjänsteföretag genom bla räntestöd och lånegarantier.

• Landskapsregeringen och bolaget som sköter driften av Alandica måste sätta sig ner och förhandla fram rimligare förutsättningar för olika typer av kultur i huset.

• Renovera skateparken vid Östra utfarten i stan.
  
  
• Upprätta en medieverkstad så att filmare, fotografer, grafiska designare, musikutövare och andra ska få underlättade möjligheter för att verka.
  
  
• På lång sikt bygga ut Ålands musikinstitut för att kunna rymma mer populärkultur.
  
  

Möjligheten att förändra.

Kraften i att våga tro på sig själv.

Känslan som uppkommer av resultaten.

Viljan att fortsätta.

Att finnas till för någon.

Mänskliga resurser är en av de viktigaste resurser jorden har att erbjuda. Använd dem väl!

• Färjpasset mellan Lemland och Föglö förkortas och emellan sätts en linfärja, eftersom det är myket billigare och miljövänligare än en Föglötunnel.
• Vi anlägger bankar och en bro från Åva till Jurmo (Brändö). Det är inte försvarbart att i längden åka däremellan med en färja för några tiotals invånare. På det här sättet blir Jurmo också mer attraktivt tror jag.
• En kanske överdebatterad fråga är att man bör bygga en bro mellan Vårdö och Sund i stället för Töftölinfärjan. Det måste man kunna ta tag i på allvar.

• Behålla fiskeodlingarna, men göra dem mycket miljösmartare, då där finns många arbetsplatser.
• Slopa strandskyddet för planerat område. Vi lockar nyinflyttare med strandtomter!
• Privatisera färjorna så att man samtidigt som sparnyttan kan få skärgården attraktivare geom Tax-free-försäljning.

Det måste vara ett prov på regeringens handlingskraftighet att efter 20 års diskussioner kunna genomdriva gymnasiereformen. Verkstad och inte bara ytterligare snack, du fattar? Men den här gången har det uppenbarligen saknats alltför mycket snack. Bristande koordinationsförmåga, lärarlösa lektioner, inställda lektioner och mycket mer är dagens verklighet för många studeranden, lärare och personal.

Gymnasiereformen var inte förankrad hos inte minst de studerande. Inga debatter fördes med de studerande, man förde enbart enkelriktad information. I det ungdomspolitiska programmet kan man läsa:

Landskapsregeringen anser att ungdomars engagemang, skapande förmåga och kritiska tänkande ska tas till vara som en samhällsresurs.

Har detta månne tänkts över i alla beslut regeringen tagit? Det är helt sjukt när vi tänker på svaret.

Den studerande nu ska sättas i centrum. Men hur kan man våga hävda det? Hur kan man säga att den enskilda har fått det bättre i alla dessa förändringar, hur kan man tro att mantrat ”det löser sig” när folk försöker få hjälp? Det finns skolpersonal som kallar årets ettor för den förlorade generationen. Då måste man fråga sig om det verkligen var värt att ha så bråttom med förverkligandet, om det var värt att försöka vinna ära för att ha kommit till ett beslut efter 20 år.

Det finns så mycket som bör ställas på rätt. Men grundproblemet är ju att man inte har velat höra på ungdomarna. Studerandedemokratin är under all kritik. Man har kört sin linje och kört över dem. Tyvärr är det yrkesgymnasiet som fått lida mest. Så, mina tre konkreta förslag är:

• upprätta yrkesgymnasiets studeranderåd genom att varje profiler röstar in en ledamot och en suppleant till rådet. I vissa skolor kan antalet ledamöter vara större beroende på antalet studerande.
  
  

• Därefter ska gymnasierådet konstitueras, som ska bestå av ledamöter från Lusses och Yrkes studeranderåd. Det finns ett beslut, men när förverkligas det?
  
  
• Göra studeranderepresentanterna i Ålands gymnasiums styrelse viktigare och meningsfullare genom att ge dem rösträtt. Även lärarrepresentanter bör in dit med för den delen.

Jag hinner väl med en till:

• Anpassa busstiderna till gymnasieskolornas scheman mycket mycket bättre!

Något som är lite mindre konkret men ack så viktigt är att man ska göra tydligare scheman, prata med ungdomarna och med lärare! Att göra fler studiebesök, att ta tag i problemet överhuvudtaget.

Jag tror inte det bara är förändringen som skapar oroligheter. Jag tror förändringen har skett på ett brutalt sätt, med ett otydligt mål och är idag till betydande nackdel för alltför många. Det finns mycket att ställa i ordning.

Bild från freedigitalphotos.net.

• Anställ en arbetsledare för knarkpoliserna och anställ fler sådana poliser så att spaningsprojekten kan utökas.

• Skolvärdar införs i alla högstadieskolor och gymnasieskolors profiler.

• man utreder en överföring av huvudmannaskapet för missbrukarvården och barnskyddet till landskapet.

Ålandstidningen gjorde häromdagen en undersökning bland ungdomar om vilken fråga som enligt dem var viktiga. Studiestödet kom på första plats. Underförstått, att man skulle få högre studiestöd. Efter det har många kandidater lovat mer pengar till studeranden, i hopp om att få deras röster.


Jag måste säga att det inte är så jädra lätt att vara gymnasiestuderande. Ska man komma vidare i livet är det ofta lönt att verkligen lägga kraft och tid på studierna. Och det kostar pengar, självklart. Studiematerial är inte billigt, men det beror ju på hur många kurser man läser per period. Studiestödet, som anländer en gång per månad, täcker upp det här för min del, så jag är glad. Värre är det för studerande med egen bostad, ett hushåll att ta hand om. Men dessa får bostadsstöd, som ska täcka c. 80 % av hyran. Det finns uppenbara brister med systemet idag.

Och så kommer de utlovade tre konkreta:

• Studiestödet ska inte bero på vad föräldrarna har för inkomst. De bidrar inte alltid barnen med ekonomiska resurser för att de har. Dessutom är deras förtjänade pengar redan beskattade. Du ska inte få mindre i studiestöd på grund av dina föräldrar.
• Att jobba vid sidan om studierna bör uppmuntras genom att ta bort inkomstgränser som reduerar studiestödet. Det ska löna sig att arbeta, få erfarenhet och knyta kontakter.
• En typ av studiestöd är också ersättande av transportkostnaderna till och från skolan. Skärgårdsungdomar som har bostad i stan, men familjen i skärgården, bör också få busskort.

Ju äldre man blir, desto större ansvar får man ta. Den ekonomiska delen utgör ett av de största ansvar man har som människa. I studietiderna möter man nya problem man måste tackla, då studiestödet inte räcker till. Ibland får man extraknäcka, på somrarna arbeta och i värsta fall tal lån. Men ingen ska behöva slita ihjäl sig för att kunna studera. Däremot måste systemet bli rättvisare. Det ska löna sig att arbeta. Uppmuntrar vi det, skapar vi meningsfulla aktiviteter för ungdomarna i stället för drogträsket... Mer om drogträsket i övermorgons tre konkreta.