"Vad har vi kvar när ensamheten kvarstår,
när allt belagts av frost?
Vad har vi sedan kvar när frosten smälter,
när bortskämdheten kvarstår?"

Så skriver jag som beskrivning till filmen jag la upp på Youtube idag. Vad har de fina bilderna med bortskämdhet att göra? frågade någon. Så här: Filmen skulle skildra mina tankar i hur vi människor, efter att ha gjort något riktigt taskigt vrider sig inåt och känner sig ensam, nedlåten. Exemplifieringar: Fotbollsmålet som ingen använder, vägen där ingen kör, trappuppgången som ser lite risig ut osv...

Med tiden börjar frosten smälta och man får göra vad fan som helst igen. Vi glömmer allt och vill gå vidare. Men det löser sig inte med att glömma allt, det är att skämma bort sig själv. Att skämma bort någon är att beröva ett ansvar. Jag tänker på då alkoholen skämmer bort oss, och helvetet bryter ut dagen efter; jag tänker på ett barn som fått allt, som misslyckas i skolan; jag tänker på ett samlag med oväntad följd. Jag tänker på att vi borde tänka mer.

Men tolkar ni den annorlunda så kör på :) Filmen kan vara ganska svår, men det är vackert filmat och skön musik i alla fall.