"Du började väl 9:35?" kommer brodern in i rummet och väcker mig med. Somnar om.

"Har du en tusch?" kommer den andra in med. Han ska tydligen åka pulka och kunna urskilja sin egen bland alla andra.

Hinner knappt somna om tills klockan ringer. Läser tidningarna som vanligt och tar mig någon macka. Eftersom jag antar att bussen i och med slaskvädret är lite sen, så går jag någon minut senare upp till hållplatsen för att slippa vänta hur länge som helst. Resultatet: Jag missade bussen och fick cykla till skolan.

Men det fanns väl en orsak till det också. Jag hade nämligen glömt plocka ner mina pianonoter i väskan, vilka jag skulle ha användning för senare. Hämtade dem och förberedde mig inför en cykeltur från slaskigt Jomala till slaskigt Mariehamn. Jag kan lugna er med att jag faktiskt inte vurpa en endaste gång.

Med rosiga kinder kom jag till finskalektionen, presterade bra (som vanligt) och så gick skoldagen undan. Också "skoldagen" på Ålands musikinstitut gick bra.

Cykelturen hem började. När jag väl var hemma tänkte jag att den motionsrundan egentligen var välbehövlig. Att åka buss hur som helst är inte självklart för alla i världen, men inte heller att cykla i snöslasket.