Sommaren är kort. I alla fall om man varit och strosat på stan, varit hos farmor och pöst sig i solstolen på stugan.

Men vips...

 

Men efter regn kommer solsken.

Men nu är den lediga sommarveckan slut. Kul medan det varade i alla fall.

Sjöfrukosten var traditionell och välbehövlig. Här avnjuts lite pannkakor med tillbehör. Och äppeljuicen så klart (av koncentrat!).

Det var en lång kö till Djurgårdsfärjan. Efter ett långt köande insåg vi att vi lika bra kunde hoppa på en annan färja, som man inte behöver köa till.

Lillbrorsan tänker att han inte vill åka den attraktionen.

Andra brorsan fick sig ett åkband som blev flitigt använt.

Det var bara det att man fick köa en halvtimme till varje attraktion. Annars en kul resa, jo!

De fyra politiska ungdomsgrupperna bjuder in till ljusmanifestation ikväll (söndag) kl. 19. Vi kommer att vara på självstyrelsegården med värmeljus. Rockoffmusiken kommer förmodligen att tystna några minuter så vi får hålla en tyst minut.

Så här skriver Ålandstidningen.

Kom ihåg att ta med er värmeljus så samlas vi ikväll och hedrar offren med anhöriga.

Det finns någon sorts tomhet inom mig på nått sätt. Får väl bara fylla den med nåt så är mitt liv fulländat igen, eller?

Kolla här så förstår ni.

Jordgubbar hör ju sommaren till. Därför avnjöts denna dag med mycket gubbar! Först lite glatt överraskande på jobbet, postens café bjöd.

När jag hade cyklat hem från jobbet hör jag någon fråga om jag vill komma med på självplock till Saltvik, Haga. Det blev två och ett halvt ämbar samt lite lösare mage.

Bild: fotoakuten.se

Och nu har tydligen första programmet av Sommar med Ernst slutat, inte för att jag kollar på det, men lite sommarkänsla får man väl.

Som ni kanske märkt här på bloggen så har jag haft en liten midsommarpaus. En skön sådan.

I veckan slutade jag jobba på Amnesty. Det har varit ett roligt arbete, att få träffa folk och berättat om mänskliga rättigheter, om hur viktigt det är att bry sig om andra osv... Men ibland kunde det bli ganska enformigt och tråkigt. Jag fick dock tidigare besked om att jag skulle få arbete på Posten för högre lön, på en typ av arbete jag redan har erfarenhet av, så jag valde att byta jobb helt enkelt. Och samtidigt lyckas ju Amnesty rekrytera hela tiden här på Åland, så de lider ingen brist.

I fredags var vi till farmor på middag. Hon grillade. Kött, så därför åt jag god grönsakspaj i stället (inte rökig smak). Därefter tog vi Alfågeln till Brändö, Åva för att därefter fira midsommar där. Det är tradition att fira midsommar där för oss.

Den här gången tänkte jag föreviga firandet med en kort filmsnutt. Vad tycker ni?

Tar en paus
ler åt en bekant
ser två damer som beställt hamburgare på Nikolai
mycket pommes
en dam går in och hämtar vatten
den andra rotar i väskan
en mås flyger ovanför mitt huvud
tar lite pommes frites
damen återvänder med vatten
den andra har rotat klart
de fortsätter att äta som vanligt
kul torsdag

Idag träffade jag en god man på mitt arbete på Amnesty. Mot förmodan gick det fint att börja prata med honom och berätta vad Amnesty är för något. Ja han verkade ha bråttom någonstans, och såg lite sliten ut kanske. Vi pratade på och jag kom underfund med att han faktiskt VAR en fattig studerande. Ja, tänk hur många som säger det till mig utan att på allvar mena det.

Trots att han var ekonomiskt fattig hade han en förståelse för andra; hur folk blir behandlade för att ha en åsikt, hur folk behandlar andra för att bara få makt eller pengar och så vidare. Hans eget liv har visserligen kantats av många svårigheter, men det kändes ändå rätt för honom att också slå ett slag för Amnesty. Då kan han känna sig behövd helt enkelt.

Och det är ju vad många här i världen vill känna sig egentligen: behövda. Att man är tillräcklig för den man är, inser sina begränsningar och gör något vettigt av livet. Det är viktigt att se världen med positiva glasögon trots alla problem.

Jag tycker det var strongt av honom att bli bidragsgivare i hans ställning i livet, till skillnad från rika män i kostym som inte bryr sig ett skvack. Jag ler gladeligen åt sådana människor som han, för han var inte ett dugg fattig. Han var en av de rikaste på denna jord jag träffat.

Ja vem skulle inte vilja det i detta härliga sommarväder?

Har nu två dagar arbetat på Amnesty. Du kanske har sett mig någonstans med min gul-svarta T-shirt? (Jo, det är samma färg som Obunden samling har.) Jag gör det för att folk ska få upp ögonen för vilka otäckheter som sker i världen och vad man med enkla medel kan göra för att hjälpa till.

Annars kanske jag inte berättat vilken teater jag är med i denna sommar? Då ska jag berätta. Jag spelar nämligen Madickens pappa! Och vi håller på att öva för fullt på Bentes i Eckerö. Vi är väl drygt 15 totalt. Föreställningarna är från den 1-17 juli. Mer info kommer väl i tidningar och sånt ;)

Jag kan lugna er, det här inlägget handlar inte om något politiskt. Det handlar bara om en klassfest. Eller är det så bara?

Efter friluftsdagen som alltid är en av de avslutande dagarna i ett läsår på Lusse ordnade klassen en utflykt till skogs. Det roliga var att se att så många faktiskt kom, vi hade ju planerat det själva och man kom förstås om man ville.

Först bestämde vi var vi skulle campa varpå vi satte upp tält och presenning och allt. Roligt samarbete på hög grad här. Sen börja vi sätta upp eld och grilla. Tills småtimmarna pratade vi om allt mellan himmel och jord. Jag ser på klockan vid elvasnåret och börjar inse att en liten trötthet tar vid. Och när jag sedan ser på klockan igen om en halvtimme så visar den 02.00! Småtimmarna är så små så de bara försvinner. Mycket märkligt.

Just sådana tillfällen ska man ta hand om tycker jag; borta ifrån stressen och alla måsten, mitt i skogen avsnoppad från civilisationen, runt en lägereld tillsammans.

Foto: Linn Karlsson

Imorse vaknade många rätt tidigt men väntade på allas vaknande genom att gå på en promenad längs skogsstigen. Vi nådde stranden och hörde det skvalpande vattnet, såg den glittrande och fick känna en vag men härlig sommardoft. Livet är rikligt smyckat för oss.

Igår var en bra dag. En billast begav sig till stugan. Lillebrorsan Hannes hade en kompis med men den större lillebrorsan Isac var på stafettkarneval i stället.

Jag solade, arbetade i trädgården, pluggade lite biologi mellan varven, läste lite och lagade mycket god mat (till skillnad från onsdagens katastrof). Okej, mamma hjälpte lite, fast jag skulle klarat det ändå ju! Rostad ratatouillecanneloni, var så goda:

 

Tur att jorden inte gick under så jag fick smaka på dessa utsökta vegetariska rullar.

Nu börjar det bli dags att uppdatera här. Har njuitit för fullt; legat i hängmattan, läst, ätit gott och hjälpt till i hushållet med dittan och dattan. En välbehövlig slappna-av-vecka i Brändö. Har försökt fasa ut alla måsten för en gångs skull. Men bloggen får jag ju inte överge! Då blir den sur och ledsen.

Ikväll blir det av att åka hemåt. Imorgon in i gängorna igen.

Ja, nu ska jag väl ut i solen åter.

Har tillbringat min lördag med att vara ute i det fina vädret, cykla till Kantarellen och inhandla varor. Mat som jag sedan beredde till min egna lilla squash- och pestosoppa. Mums! God vegetarisk mat behagar mina smaklökar. Vegetarisk mat äcklig? Äh, ta er kan jag säga! :)

Söndagen blir intressant eftersom det är val. Sticker till Indigo kl 19:30 på valvaka. Kom dit ni med, FST sänder LIVE en stund juu.

Vaknar 6:30 för att hinna läsa tidningen på morgonen. Vill ju inte tappa bort sig i de åländska händelserna. Annars skulle jag vaknat senare, det är ju bara frukosten som är viktig kanske. Äter mackor med mycket pålägg! Inte bara ost, också diverse grönsaker. Smör ska inte glömmas. Mmmm!

Åker buss till skolan. Klämmer kanske in något möte i någon håltimme. Slutar vid fyra och beger mig på något möte. Idag var det Unga obundna som stod på agendan. Roliga diskussioner om allt mellan ciderdrycker till moppebilar. Och ja, vi fick också saker till stånd om ni nu undrar.

En "vanlig" dag kommer man hem vid 17:30 kanske. Då går ju sista bussen. Oturligt nog har de dragit in 18-bussen. Är ledsen så tusan. För då måste jag begära skjuts av mina parenteser = inte så värst miljövänligt. Och cykla kan jag inte bara sådär, då måste jag ju stiga upp ännu tidigare och det är jobbigt juu! Men jag är egentligen en morgonmänniska så jag borde klara det. Har ju cyklat till skolan förut och det är ju faktiskt uppfriskande sådär på morgonkvisten.

Nu börjar det bli dags att avrunda detta inlägg. Klockan är ju snart 22:30, då brukar jag ha som mål att ha datorn avstängd. Att tutta är jätteviktigt för mig. Så orkar jag.

När man sätter sig i publiken inför en debatt förväntar man sig väldigt mycket av de som debatterar. Detta trots att det idag var ungdomar, som nästan aldrig debatterat inför mer än 300 tittare och journalister. Men jag tycker ändå vi, Jannik Svensson, Samuel Fagerholm, Olov Hansson, Julia Lindfors, Axel Jonsson och jag skötte oss väldigt bra för att inte ha så mycket erfarenhet från förut. Och speciellt var det kul.

Ålandstidningens framsida idag :)

I och med debatten så var det också några som kom fram till mig och sade att jag är ganska röd. Inte blev jag chockad, jag tycker nog de röda har många bra åsikter. Men samtidigt tycker jag också "de blå" har vettiga värderingar och slutligen har jag insett att man inte kan placera mig i något sorts politiskt fack. Jag är helt enkelt obunden. Jag känner mig bekvämare så.

Imorrn är det ungdomsdebatt i Ålands lyceum. Det är meningen att alla partiers ungdomsgrupper ska diskutera ämnen som berör ungdomen i stort. Jag var just på Ålandstidningen för att få råd av erfarne Danne Sundman i hur man beter sig i debatter och allmänna tips. Det kommer en artikel i morgondagens tidning om just detta, kika in!

Jag kan tänka mig att många i skolan tycker att det är jobbigt att detta är obligatoriskt. Då skulle jag kunna svara att det kanske är lika jobbigt att läsa obligatorisk samhällskunskap också? Politik är inget dåligt ord, fast många tror det. Det handlar om åsikter, vilka alla faktiskt har i många olika frågor. Många fattar inte att politik är just det här och inget bökigt och besvärligt. Insatt måste man inte alls vara till ultimatum för att syssla med politik, är ens de "riktiga" politikerna det?

Det blir riktigt intressant imorrn :)

Det finns olyckliga människor i denna värld. Sådana som tycker att de inte räcker till eller till och med att de anser att det inte utgör något syfte till att finnas till.

Man jämför sig med andra. Man tar gärna inte sociala risker genom att uttrycka en åsikt som kanske inte passar. Man är vanligen snäll och stillsam, håller med och är en god lyssnare som man lätt kan avbryta.

Personer med lågt självförtroende tror inte att de kan bidra. Därför bidrar de inte heller. De värderar inte sig själva särskilt högt och begär heller inte att någon annan skall göra det. Sådana är hämmade och drar inte nytta av sina inneboende resurser. Resurser som kan vara oerhört viktiga för ett fungerande samhälle.

Därför är det av yttersta vikt att samhället ska förhindra denna utveckling. En utveckling som drastiskt har ökat på senare år. Det måste finnas något som kan stoppa detta och mycket ligger på skolans ansvar. Och inte minst i media. 

Idag, söndag hålls ett världsligt evenemang. På Åland har vi manifestation mot kärnkraft kl 12 utanför Magazin. Miljöminister Katrin Sjögren och ordförande för Ålands natur och miljö, Adam Conway kommer att tala om det som skett i Japan och hur man kopplar det till dagens "säkra" kärnkraft.

Aktiekurserna för kärnkraftsbolag rasar och företag som arbetar med förnyelsebara energikällor går upp som raketer. Det känns ändå lustigt att folket blivit så kärnkraftsvänliga med tiden. Det verkar behövas sådana otäcka händelser för att världen ska inse hurdan undermålig energikälla vi bundit oss till. Det ska inte behövas.

Vi ses idag kl 12!