"Vad duktig du är", sade pappa i förbifarten idag.

Idag skrev jag sista provet i period 3. Sju sidor utvecklingspsykologi med tät text och små marginaler. Egentligen behöver jag inte fortsätta gå i skolan. I morgon börjar en ny period och många treor drar kosan iväg till andra bestyr: jobb, fritissysselsättningar, vila. Men jag väljer skolan några veckor till.

Någon skulle kunna säga att jag är tokig som inte väljer att "slippa eländet", och de som mot förmodan säger det tycker jag nästan synd om. De har då inte riktigt insett hur bra vi har det här i Norden. Skola är inte detsamma som elände, ja kanske någon tid i högstadiet då man sprudlade av onda pubertala hormoner, men nu pratar vi om gymnasiet och en viss mognad! I andra världsdelar kämpar man för att få en god utbildning, här gäspar vi åt det? Finns det ingen tacksamhet hos dessa "skolhatare"?

Jag läser samhällskunskap, drama och psykologi. Det intresserar mig helt enkelt.

Beslutade mig idag för att tillsammans med mamma gå på en promenad runt Dalkarby i stället för att slöa inomhus som jag tenderar att göra ibland.

Efter den uppfriskande gångturen fick jag energi att städa i köket från all disk, alla brödkorn på köksbordet och mandarinskalen på golvet. Sådär mitt i allt bara. Satte några vedträn i vår stenugn och värmde vegetarisk lasagne. Lagade en god bönröra. Farfar kom på besök, det pratades skidning och aktier. Efter ytterligare städning började jag plugga samhällskunskap.

Det tog mer än två timmar. Huj, jag insåg att ekonomisk samhälla var intressant och var tvungen att sluta först då min tumme började få skavsår av pennan.

Så var klockan kväll och ökar min ranking på schack-applikationen på Facebook. Hör Gladiatorerna ljuda från vardagsrummet och gläder mig över att jag tog den där promenaden tidigare idag. Imorgon är det skidningens tur att förgylla min dag.

Nu börjar det spänna sig tidsmässigt. Nästa månad skriver jag ena delen av modersmålet (svenska) och lyssnar på finska hörförståelse. För er som inte är så insatta, är svenskan obligatorisk, men finskan valde jag själv som extra prov för att pressa mig lite. Jag tror och tycker det är bra att lära sig finska, i motsats till många andra ålänningar. Språk är alltid bra att kunna.

Men huvudmomentet för mig är självklart samhällskunskapen. Har plöjt igenom en bok av tre och provet är i mars så jag börjar inse att jag måste snabba på takten lite nu för att hinna med allt. Med samhällan tänker jag att man kan lära sig hur mycket som helst, man är aldrig fullärd. Jag tänker också att det är oerhört intressant och givande. Men framför allt skriver jag samhällan för att göra min samhällslärare nöjd och stolt över mig (precis som man gjorde i lågstadiet va?).

Så det är orsaken till varför inläggen inte kommer att dugga lika tätt framöver.

"Du började väl 9:35?" kommer brodern in i rummet och väcker mig med. Somnar om.

"Har du en tusch?" kommer den andra in med. Han ska tydligen åka pulka och kunna urskilja sin egen bland alla andra.

Hinner knappt somna om tills klockan ringer. Läser tidningarna som vanligt och tar mig någon macka. Eftersom jag antar att bussen i och med slaskvädret är lite sen, så går jag någon minut senare upp till hållplatsen för att slippa vänta hur länge som helst. Resultatet: Jag missade bussen och fick cykla till skolan.

Men det fanns väl en orsak till det också. Jag hade nämligen glömt plocka ner mina pianonoter i väskan, vilka jag skulle ha användning för senare. Hämtade dem och förberedde mig inför en cykeltur från slaskigt Jomala till slaskigt Mariehamn. Jag kan lugna er med att jag faktiskt inte vurpa en endaste gång.

Med rosiga kinder kom jag till finskalektionen, presterade bra (som vanligt) och så gick skoldagen undan. Också "skoldagen" på Ålands musikinstitut gick bra.

Cykelturen hem började. När jag väl var hemma tänkte jag att den motionsrundan egentligen var välbehövlig. Att åka buss hur som helst är inte självklart för alla i världen, men inte heller att cykla i snöslasket.

Nu för tredje året i rad tänkte jag ge en summering av hur mitt år har sett ut, vad jag har åstadkommit och gjort och vad som hänt ute i världen jag reagerat på.

Januari

Ungdomsgruppen Unga obundna har sitt första möte och medierna är heta på gröten. De ungdomspolitiska grupperna började samla sig.

Februari

En ny busstur började gå nära mitt hem. Jag blev lycklig och skrev ett blogginlägg och mamma hängde upp den i Viking Line-kontoret, vilket tycks ha uppskattats.

Jag var till Sverige en sväng, hälsade på mormor och morfar isvägen och farmor på landsvägen.

Mars


Jag spelar i skolans karonkaparodier som försöker "håna" de utgående treorna. Mycket skratt.

Någon har tyckt att jag liknade Jimmie Åkesson och har fått lida för det sedan dess.

Jag filmade små, humoristiska kortfilmer till revyn "Hördududu" som sattes upp av Teaterföreningen i Mariehamn tillsammans med Simon och Joel.


April

Jag var med i en artikelserie i tidningen om hur Åland kommer att se ut 2030. Kände mig ärad att få stå med i trycksvärtan bland de stora rävarna.

Var i en debatt på Ålands lyceum som Ålandstidningen anordnade med en publik på ca 400. Givande erfarenhet.

Foto: Ålandstidningen

Maj

Finland vinner Ishockey-VM och laget gör bort sig totalt med vinglande ben, sludder, inbucklad pokal och en massa annat. Ger mig in i alkoholdebatten.

Tyskland beslutar att kärnkraften ska avvecklas till 2022. Glädjeropen svallade och massiv hysteri i världens insändarspalter. Jag skriver det här.

Juni

Klassfest på Stornäset, ett område som ingen nuförtiden tycks vilja bygga golfbana på ändå. Tur det.

Jobbar två veckor på Amnesty International och får många givande upplevelser innan jag börjar på Posten i Sviby.

Firar midsommar i Brändö som vanligt.

 

Juli

Spelar pappa i teaterpjäsen Madicken uppförd av Ålands ungdomsförbund. Skriver en uppskattad krönika på ung.ax.

Var med i inspelningen av mästerverket "Att flyga utan vingar", ytterligare ett filmprojekt jag satt med i styrgruppen för.

Världen skakas av händelserna i Norge och så även vi ålänningar. Jannik Svensson ringer mig kort därpå och har kommit på en idé jag snabbt nappade på. Ljusmanifestationen besöks av hundratals, över förväntan. Mitt tal kan läsas här.

Augusti

Bio Savoy blir klar, jag besöker byggnaden på VIP-visningen av Iris.



Skolan börjar, kallas härmed abiturient.

Deltar i ungdomsparlamentet och får igenom mina tre motioner.

September

Blir 18 år och firar med nära och kära här hemma i valkampanjstider. Valet är på kommande och kalendern ifylld med möten.

Jag skriver studentprovet i engelska och matte.

Oktober

Avträder som studeranderådets ordförande och har fått upp arbetet ordentligt. Ett nytt råd valdes och framtiden ser positiv ut.

Efter långa dagar och korta nätter är valet avgjort. Liberalerna gick ner sig totalt och sossarna är valets vinnare frånsett att Centern hade ett mandat mer. Obundna gick framåt i kommunerna, själv kan jag börja arbetet 2012 i Jomala kommunfullmäktige.

Börjar övningsköra.

November

Jag producerar en film om Dunderdansarna som fyllde 10 år som sedan visades i december inför ett fullsatt Alandica. (Den visas på Åland24 den 5 januari).

Får två andliga uppvaktanden.

December

Börjar ett nytt filmprojekt med Ålands Motorsågsmusik.

Filmar och tar del av Lusses julfest för sista gången.

Firar jul hemma, far en sväng till Brändö och Åbo och tar det ovanligt lugnt efter det hektiska året som gått.


Sist och slutligen tycker jag ni ska läsa Yrlas text om varför vi egentligen firar nyår och måste avrunda något påbörjat.

 

Efter firandet fortsätter firande. Matrester slinker ner som bara förr. Man börjar använda sina julklappar och man åker på mellandagsrea. Igår bar det av mot Åbo, traditionellt för familjen Holmström, eftersom morfar och mormor bor i Brändö (kortare väg).

Jag har dessutom blivit lat. Ligger och pöser mig i soffan och ser på kortfilmer, läser och skriver strunt med folk. Idag ska vi nog gå ut på en promenad så kanske man blir lite piggare. Ikväll far vi hemåt igen och därhemma väntar övningskörning och Ålands motorsågsmusik.

Nyårsfirande nästa. Hur mycket kan man fira livet egentligen?

Men vad har jag önskat mig i julklapp då? En drogfri folkhögskola kanske? Måhända en jul utan kort från Enebergs begravningsbyra? När vi nu ändå håller på, varför inte fred på jorden?

Idag damp ett lustigt julkort i vår postlåda. Adresserat till mig kom ett brev med poststämpel "riksdagen". Trodde så klart att någon ville luras med mig som vanligt, men inte denna gången.




Är det månne Tarja jag fått brevet av?



Tack i alla fall! Och till er alla andra som skickat till mig.

Julfestligheterna fortsätter med skolans traditionella julbord och teateruppträdande. Imorgon julstädning varvid årets riktiga, stora barnkalas får äga rum.

Det börjar mattas av nu lite. I skolan, musikinstitutet, föreningslivet, bloggandet och sådär. Någon julstress lider jag inte av heller. I dessa tider är det dags för nya spännande projekt.

ÅMM har skapts, Ålands motorsågsmusik. Min gode vän Stäni Steinbock ("instrumentalist") ringde mig en dag och frågade om jag ville vara med i något speciellt tillsammans med Kari Niskanen ("skrotmänniska"). Vi som arbetsgrupp har skickat in en ansökan till Svenska kulturfonden för att "göra en musikfilm på 5-9 minuter där musik sammanställd av ljud från motorsåg, vinkelslip, borrmaskin och figursåg är de bärande elementen. Vem har sagt att ett band måste bestå av sångare, gitarrister, basister och trummisar? Tänk dig borrmaskinister, motorsågister stå och rocka loss! Det skulle vara en helt ny infallsvinkel(slip) va?

Ja och så en sak till. Eftersom jag valkampanjat ganska mycket i min tid som 17-åring valde jag att börja bilkörningen efter valet. Så nu har jag skrivit teorin godkänd och i januari väntar första skedets avslut med uppkörning. Tycker faktiskt det är ganska underhållande att höra folk fråga mig varför jag inte tagit det tidigare, hur folk ringer till mig och är förvånade över att jag tar körkortet ett halvår efter att jag fyllt 18. Inte undra på varför Åland är biltätast i Norden.

Förra veckan skrev jag det här med någorlunda lättsamhet. Nu är det annorlunda.

Idag spelade jag två stycken på en pianomatiné på musikinstitutet. Första var en enkel Schuman-melodi som gick rätt så bra. Den andra var Tjajkovskijs "I kyrkan".

Så började jag spela det andra stycket. Känner att något vagt i högra näsborren börjar rinna. Det börjar rinna blod. Jag kunde bara inte fortsätta. Jag avbryter mitt spelande, ursäktar mig inför publiken och går och tar en servett för att stoppa blödningen. Efter ett tag spelar jag om stycket igen. Jag känner förvåningen i luften och jag har aldrig spelat det stycket bättre än då.

Så jag börjar nu verkligen fundera: Är det verkligen bara sammanträffanden att jag två gånger på samma stycke, på samma ställe blöder näsblod och att stycket heter "I kyrkan"? Är det verkligen bara det vi kallar "slump"; att jag på grund av min lätta nervositet fick blodet att cirkulera så kraftigt att ett blodkärl återigen sprack i min näsa exakt då det gjorde det med min pianolärare också? Den här gången tror jag nog faktiskt inte det.

Av en ren händelse började jag och min pianolärare idag smått prata om den ständiga frågan om Gud finns eller inte. Han berättade om musikens dimension i frågan och jag lyssnade engagerat. Så lämnade vi ämnet och jag började spela mitt ena stycke jag ska framföra på koncerten nästa vecka.

Mitt i allt, när jag spelade stycket, fick jag näsblod. Utan att ens ha stött huvudet mot något, petat i näsan eller skakat mig i takt med musiken. Sökte mig genast till toaletten för att stoppa blödningen.

När jag återkom frågade läraren mig om jag tror på Gud. "Njäe, det vet jag väl inte", sade jag i all hast. Jag kollade på noterna av det stycket jag just spelade av: "In church" (I kyrkan) av Tjajkovskij. Ni vet som skådisarna i filmernas värld får en AHA-upplevelse, så reagerade jag.

Varför fick jag näsblod mitt i allt? Jag får oftast näsblod då jag är förkyld eller då jag har ett sår som inte vill läka.

Ni kanske tror jag är vidskeplig nu, men jag vill fråga mig själv varför detta hände i samband med att vi pratade om Guds existens och i samband med det stycket jag spelade. Då börjar man faktiskt undra om allt bara var en ren tillfällighet eller om det finns något större där ute som ville berätta något till mig. Mötte jag Gud för en stund? Eller så ska jag bara sluta vara så fånig och inte bry mig. Jag vet inte...

Andra föredraget denna vecka hölls idag på spanskalektionen. Jag hade äran att berätta lite om Argentinas natur, och igår om en sångerska på finska. Det känns som om jag fått en språkchock just nu. Mitt i spanskaföredraget ville jag börja prata finska. Nu så här efterhand känns det härligt att jag har ett modersmål som jag behärskar! Man uppskattar det som mest i sådana situationer.

En annan chock idag var min första övningskörning i Rökerirondellen i rusningstid. Chocken var mer att jag klarade det än att jag landade på dikeskanten. Tänk att det också var min första gång jag körde (frånsett då jag fick sitta i mammas famn och hålla i ratten när vi åkte på isen för ett antal år sen).

Och på tal om cirkulationer, det känns som om jag är helt snurrig av juridikkursen nu. Jag har just läst lite i boken och gjort några uppgifter om arbetsavtal, uppsägningstid, prövotid och allt däremellan. Det finns så många undantag till regler som så många sidor av kursboken. Men just det, det var ju kanske juridik jag skulle fortsätta studera. Nå inte ska det väl vara så svårt att rycka upp sig, tror jag. Fokusera mer bara.

På tal om uppryckning ska jag börja motionera lite mer. Bara så ni vet. Eller egentligen, bara så att jag blir pressad att göra det. För nu står det ju offentligt. Oj vad jag utsätter mig själv för prövningar. Som jag sa på ett möte igår, "no risk, no fun".

Och nu ska jag riskera att uppleva ytterligare en natt drömmarnas värld.

Livet fortsätter. Skolarbetet kommer jag ikapp. Var igår på Madicken-gängets avslutningsfest och kollade igenom det filmade teaterstycket. Mycket skratt och ståhej.

Idag kl 12 visas "Att flyga utan vingar" på Bio Savoy. En filmprojekt jag självklart fifflat lite i. Gratis inträde och snacks efteråt. Talare och extramaterial erbjuds likaså! Kommer bli kul det.

I helgen ska jag äntligen städa lite här i hemmet. Ska också se några filmer jag lånade från biblioteket. Jag är inte som han där åländska filmnörden (gårdagens tidning) som såg tre filmer om dagen. Det är ju mani, haha. Det behövs balans.

Egentligen försöker jag hitta balansen hela tiden på den styva linan. Inte förväntar man sig att gå över på ett knapptryck, och - det är ju spännande. Fortsättning följer.

I och med att jag kom på placering 76 i lagtingsvalet måste jag säga att jag varit duktig! Eller rättare sagt, ni har vart duktiga! Man kan inte begära så mycket mer då jag har så många andra arbeten bredvid ;) Jag fortsätter i min takt och hoppas på nästa val helt enkelt.

Största glädjeämnet idag var ändå messet jag fick av Frille mitt på mattetimmen. Jag kommer in i Jomala! Det kommer bli en riktigt sund erfarenhet för mig, så får jag lokalt visa vad jag går för.

Vill också passa på att gratulera alla er andra som har blivit invalda och ni som överhuvudtaget ställde upp. Tack till er för att ni ställde upp för demokratin!

Vi ses vid nästa val - och inte minst tiden där emellan.

Det finns få sådana affischer kvar på Åland på mig. Antingen har vägskyltarna de flygit iväg några hundra meter med vinden eller så är det någon som älskar mig så mycket att de vill ha en sådan hemma och kolla på innan de går och lägger sig.

Affischerna jag har satt upp i stan har blivit nedrivna eller så har folk täckt med andra affischer. Min "beachflagga" har försvunnit, har ni sett den någonstans? I så fall erbjuder jag 1 timmes hushållsnära tjänster.

När Frippe i Ålandstidningen frågade om folk hatar mig svarade jag ganska enkelt att de kanske älskar mig så mycket att de tar mina grejer och vill gulla med mig? Hoppas att det är till nytta i alla fall :)

Om man har bestämt sig för att man inte bara ska locka röster till partiet utan att verkligen komma in som ledamot i lagtinget så ska man köra igång med en hejdundrande valkampanj. Man kan vara hur klok och djupsinnig som helst, och ändå få under 10 röster. Då är man antingen en dryg person eller så har man inte visat vad man står för. Jag ska försöka vara allt förutom dryg. ;)

Det underhåller mig att det fanns kandidater i förra valet som fick 0 röster. Ångrade man att man ställde upp, hade man dåligt självförtroende vid valdagen, glömde man att man hade skrivit under ett viktigt papper, eller var man bara lite extra förkyld?

Igår skapade jag ett evenemang på Facebook. Är ni med i Facebook så tycker jag att ni också ska ta chansen att vinna biobiljetter till Ålands bästa biograf (ja, det är också den enda). Jag står också på en stor skylt utanför Alandica med Jessy Hartvik (sett från Arken). Imorgon kommer jag med bland annat henne att dela ut våra utvalda, matrecept på Travbanan under skördefesten. Se oss där kl 12-15!

Jag håller på och fifflar lite med bloggdesignen nu. Varning för konstiga krumelurer här och var.  Kommentera gärna lite.

Jag steg upp, åt frukost, gick till bussen, var på lektion, gick till lagtinget på verkställande utskotts-möte, skrev på några papper, gick tillbaka till skolan och åt, hade lektioner, hade ett möte med ÅMI:s rektor, missade en buss vilket inte var någon fara då nästa buss kom tätt därefter, varpå jag åt samtidigt som jag läste ett nytt nummer av miljömagasinet och tänkte på om jag skulle bjuda två kompisar på tårtkalas, vilket jag sen gjorde. Vi pöste oss i soffan, såg på Idol och åt godis. Här skriver jag ett av mina mest meningslösa blogginlägg på tre meningar, men jag ville bara berätta att jag är 18 år nu.

Igår hade vi en jätteintressant debatt, med många motioner och funderingar. Motionerna var exempelvis sommarlovsentreprenörer, mer populärkultur vid Ålands musikinstitutdag välkomnar jag alla att komma till Lagtingets plenissal kl 15:00. Då håller vi avslutande plenum där vi slutligen diskuterar och röstar för de olika motionerna som dykt upp. Då ska det sitta mycket folk på läktaren hoppas vi. Kom vettja!

Ni ungdomar som ännu känner att ni vill vara med, droppa in lite före kl 15! Då har ni ännu chans att få rösträtt. Om ni kommer senare kan det lösas med att ni bara kommer in och diskuterar med oss, tyvärr har ni ingen rösträtt då.

 

Kom kom!

Nu är det mycket på gång. Roliga tider! Skolarbete så det bara ryker om det, tänkte jag skriva. Men jag drog väl på lite. Med spanskan har jag kommit så långt att det börjar bli jobbigt, på svenskan ska vi läsa en bok (världen går under) och på engelskan ska vi ha förhör på en massa ord imorrn. Om några veckor skriver jag studentprov för första gången. Det handlar om engelska, och sedan matte. Matten har jag knappt övat på alls. Är jag överpositiv, tror ni?

Studerar för tredje året på musikinstitutet, en skitskojig skola. Sitter också med i tre föreningars styrelser, men det får jag lägga lite på is just nu.

I helgen är det ungdomsparlament. Har mitt namn under 5 motioner, varav en av dem är väldigt revolutionerande. Jag tror att den åländska politiken behöver en helomvändning. Nu är det dags att vända på omeletten. Mer om det kommer väl i tidningen eller nåt.

Vad som ändå är det häftigaste i höst är valet. Eller valen för min del ;) Men det får jag ägna andra blogginlägg för.

Vi lever i hektiska, men spännande tider.

Efter enträget köksarbete skulle fönsterputsning inledas. Till förvåning dök två igelkottar upp.

Den ena låg i en metallhink.

Och den andra levde, var rädd och ville tydligen inte ha Långsam och fin.

Den stora frågan är, liksom många frågat i de senaste lokaltidningarna, var är föräldrarna?