Jag har gjort ett gräsligt jobb idag. Farmor har ingen grästrimmer, så jag har fått slita ut mina ryggmuskler när jag lutat mig ner och klippt det fula ogräs som omringar planteringar, blommor, byggnader och stolpar. Miljövänligt att klippa med sax, javisst, men det känns!

Ändå känns det bra att få något gjort samtidigt som man är på vilodag. Jag har insett att jag blir pösande inomhus om jag inte får något konkret att göra. Har jag den aningen, brukar jag vid tillfälle åka till farmor som har alltför stor trädgård att sköta om.

 

 

Där satt vi och tittade på. Beaktade varje rörelse, lyssnade på varje stavelse, kände stämningen.

Där satt de och agerade. Två personer mot varandra. Jens och Markus, som i manusutdraget.

Vi var 6 personer som skulle döma och bestämma. Bestämma över de drygt 15 kandidaternas öde. Bestämma i vilka konstellationer de skulle skådespela, bestämma vilka som vi ville se mer av/var osäkra på om kunde mer.

Alla kandidater var så fascinerande. Alla hade olika berättelser att förmedla om sig själva. Vi i juryn läste varje människa som en bok och sög in alla känslor. Vissa böcker har vi stängt, men ungefär 4 böcker vilar ännu nyfiket öppna.

En av dessa alla berättelser handlar om en kille som av sin pappa uppmanats att sporta. Han testade alla sporter, och ingenting var för honom. Hans pappa var förtvivlad, men inte han själv, för han hade hittat skådespeleriet.

En annan berättelse handlar om killen som var så intresserad av att spela i vår film Fina moln, att han till och med en längre tid reste till castingplatsen från att ha varit på landet, där familjen höll till.

Många ville säga som det var. Inte bara för oss, utan för alla andra. De ville visa alla som sagt "du blir aldrig någonting", att de har fel. Jantelagens företrädare krossas. De ville visa att de faktiskt kan. Inte minst för sig själva.

Det gäller att tro på sig själv, våga och därefter vinna. I det här fallet vinner tyvärr bara 2. Det är en väldigt svår ekvation att lösa för castinggruppen, och för mig som regissör.

 

Jomala kommun står för många mer eller mindre drastiska förändringar inom de kommande åren. Som kommunfullmäktigeledamot skapar det lite bekymmer.

På dagens möte blev det debatt om hur man skulle tackla frågan om det hårt pressade Sviby daghem. Västra Jomala förstoras hela tiden, främst Möckelö, som är så nära Mariehamn. Rösterna föll 8-8 när vi röstade om dagisbarn skulle inhysas i skyddsrum/gymnastiksal eller om moduler (typ baracker) skulle hyras till hösten. Jag röstade för Dennis Janssons förslag om att hyra moduler för 2012-2013, men eftersom ordförandes röst avgör, blev det inte så.

En annan viktig fråga är Vikingaåsens skola, som snart smockas totalt. Vi kan inte fortsätta klämma in fler och fler skolelever dit. Det finns vad jag förstått en enighet om att nya elever från Jomalas södra delar, skulle få gå i Strandnäs skola i stället, där det finns nog med elevplatser lediga. Det är ett vettigt förslag tycker jag, hoppas bara Mariehamn går med på det.

Ett tredje framtida bekymmer är sopmängden. Ju fler hushåll, desto mer sopor, tyvärr. Min åsikt är att Jomala ska gå ur missfostret Mise och införa en kommunal soporganisation med huvudcentret Svinryggen. Dit kan man pumpa in lite pengar för att dessutom utveckla en bättre miljöanpassning.

Som medlem i Beredningsorganet för utveckling ska jag försöka arbeta för dessa frågor, samtidigt som jag självklart ska ha ett allmänt ungdoms-, miljö- och äldrevårdstänk i bakhuvudet. Snart är den nya åländska metropolen Jomala fri från skulder och berikad med blomstrande välfärd.

Varje dag ser jag henne vattna trädet
Med sin röda kjol
Och vita mössa med blått band
Och gula vattenkanna
Hon vattnar alltid samma träd
Men det kommer inget vatten
Det kommer bara sommar
För varje dag.

Alltid lika bra.

Nu har filmprojektet Fina moln kommit ett snäpp längre. Vi söker nu två unga manliga skådespelare och en äldre man till kortfilmen. Vi kommer att hålla casting i Stockholm den 19 maj och eventuellt också på Åland om det finns intresserade. Vi är 6 i castingteamet, som ska bestämma om vilka som får den ärofyllda titeln "skådespelare". Ordförande är Moa Rytterstedt och kanske ni också känner till namnet Charlie Gustafsson? Denna gång ställer han sig alltså inte framför kameran.

Ni som söker rollen ska vara i åldern 15-20, kunna tala svenska (givetvis) och ha möjligt att reservera datumen 5-8 juli. Den äldre mannen bör vara i medelåldern. För mer info, mejla t.ex. mig på den här adressen.

Med min storslagna mobilkamera har jag skapat bilder som följer mina spår.

Denna bild tog jag efter måndagens möte i konferensen på Amorella. Ska ikväll skriva protokollet från det intressanta mötet med fartygets ledning. Isabella och Gabriella ska jag fiffla med denna vecka.

Men före jag börjar fiffla åkte jag idag ut till Ekö i Finström med båt tillsammans med två kompisar. Bilden tagen före den ljuvliga picnicen. Jag valde blått hav, röda klippor och gröna ängar framför röda fanor i stan. Mycket skönare så.

När jag vaknade upp därvid 8 tänkte jag att denna dag kommer att ha mycket att ge.

Efter att halyssnat på lugn och skön pianomusik, plockade jag fram en ljuvlig frukost till familjen. Termometern visade 18 då morgonsolen sken in på frukostbordet. Grannpojkarna spelade fotboll med varandra, några grannbarn hoppade glatt på studsmattan och promenerande hundägare svepte förbi mitt synfält.

Jag satte mig i solen och lade några ord i Wordfeud och blickade ut mot den glada morgongatan. Jag funderade. Jag funderade på varför. Varför jag kunde sitta här och se så glad ut, tittande på påskliljorna, och samtidigt veta att jag snart skulle stiga på Amorella för en triangelkryssning.

Det är tidig sommar 2011. Jag skickar ett galet mejl. Jag ville ha sommarjobb, och sökte inte på nätet, ringde inte heller de anställda rekryterarna. Jag kontaktade VD:n direkt, helt oblygt. Fick inget sommarjobb, men han skulle "komma ihåg" mig. Det gjorde han.

När jag i april började vikariera i receptionen på Viking Line, kom han till mig en dag och frågade om jag hade tid över under helger. Vid mitt jakande svar sade han "klockan 2 på mitt kontor".

Ett par möten och några timmar på min arbetsdator senare, ska jag nu börja packa för första projektet på Amorella. Med chans till förlängning.

Mitt och Albert Einsteins tips till ungdomar utan sommarjobb: "När vi accepterar våra gränser kan vi passera dem."

Vaknade otroligt tidigt idag för att cykla till radion 7:40 för att prata om nystarten för ungdomsportalen ung.ax. Ni kan lyssna på snacket här, jag antar att de flesta inte var uppe då.

Ung.ax håller nämligen ett "nystartsmöte" onsdagen den 25 april, en idé jag som nybliven webbredaktör snart verkställer. Mötet är ett ypperligt tillfälle för dig att vara med och påverka innehållet och visionerna. En helt ny ungdomsredaktion utses, nya regler fastställs och arbetsuppgifter för de som vill. Så jag tycker du ska komma och göra ung.ax ännu bättre! Det spelar inte någon roll hur gammal du är, det enda som förenar är intresset. Vi samlas och fikar på Norragatan 13, alltså mittemot Mathishallen i Mariehamn imorrn onsdag den 25 april kl 16:30. Vi möter er alla utanför.

Välkommen till något nytt!

Står där
lyssnar på skrattet
tänker

Finns där
går i egen takt
funderar

Sitter där
läser då andra pratar
frånvarar

Går där
kanske åt annat håll
vem bryr sig?

Arbetar där
tittar på flicka
förnekar

Är här
Ser någon mig?
Jag tänker
Jag lever
Jag finns
här





Mer av min poesi finns på poeter.se.

Jag brukar ofta titta på TED med deras inspirerande, humoristiska och galna föreläsare. En av mina favoriter är Sir Ken Robinson, som pratar om hur skolan dödar elevernas kreativitet, sakta men säkert. Utmärkt föreläsning med inslag av humor men framför allt kloka, djupa reflektioner. Han försöker inte sia om framtiden, men ge möjlighet för framtiden att sia.

Jag håller på att skriva. Eller tja, jag och några kompisar har hållt på sedan hösten med ett kortfilmsmanus som vi fastnat för. Vi fastnade så mycket att det nu blivit ett filmprojekt med projektplan, budget och allt. Nu väntar vi på att få ansökningarna beviljade.

Jag är en samlare. Jag håller hela tiden på att samla på mig en massa idéer som dyker upp i huvudet, eller som jag fått berättat etc. Alla dessa mer eller mindre galna idéer skriver jag ofta ner på papper, om det nu skulle bli något av med dem och jag skulle glömma min snillrika idésamling. Och så knyter jag ihop vissa idéer till en större. Det är som en poet som skriver en dikt. Först kommer poeten på en massa ord, och dessa ord skapar en helhet, som kan vara riktigt stark och berörande.

Så vi får se. Det ska bli väldigt intressant att vara regissör för kortfilmen Fina moln i sommar.

Det finns inget bättre än att visa av de känslor som man har. Det kan man göra på många sätt. Lista ut hur ni själva!

En liten överraskning väntade häromdagen när jag såg en liten notis i tidningen. Jag såg att min motion gått igenom från höstens ungdomsparlament. Det handlade om en övervakare till Ålands kulturdelegation och du kan läsa motionen här (tillsammans med de andra).

Kort och gott handlade det om att en ungdom bör sitta med i Ålands kulturdelegation (som främst delar ut pengar för kulturprojekt). Många som söker är ungdomar och jag tvivlade på att den höga medelåldern i organet skulle kunna förstå sig på lika bra. Nu är delegationen utbytt i och med att det nyss varit val, så det är ju passligt att inrätta ungdomsrepresentanter också! Och så tänkte tydligen också landskapsregeringen! Fint!

Ungdomsobservatör heter tydligen titeln som två personer fått: verksamhetsledare Kjell Rosén (Ålands ungdomsförbund) och Rebecca Mattsson (SKUNK). Synd är bara det, att dessa inte kan medverka i omröstningarna. Men jag kan å andra sidan förstå att det kan vara problematiskt, eftersom det är partipolitiker som enligt bestämmelserna bara får rösta. En bit på vägen i alla fall!

Och tja, om ni har möjlighet så kan ni ju söka pengar från kulturdelegationen. Ni har 10 dagar på er. Jag ska skicka in en ansökan imorgon.

Jag tillbringade min påsk i Brändö hos mormor och morfar. Flydde stadslivet för en tid.





Tro inte att Brändös invånare bor så här, det här var bara en fin koja jag hittade på vägen.





Mormors goda potatisgratäng.



Förträfflig gärdesgård.



Havsutsikt, 5 grader varmt och smältande is.



Vajande strån.